Stora Stockholm 2009

I dag åkte jag och min dotter Amanda och min vän Angelica in till stora hundmässan i älvsjö. Det var ganska många år sedan som jag besökte den och i år var det extra roligt eftersom Amanda ville följa med för hon skulle titta på pommar. Vi åkte in ganska tidigt så när vi kom dit var det inte alltför mycket folk till skillnad från då vi skulle åka hem kl 14.00, då var det byst med folk överallt! Hade glömt bort hur det var.
Vi tillbringade ganska mycket tid vid pomerainian ringen för att njuta av dessa otroligt söta varelser. Är helt såld! Förstår att Amanda har varit envis med att ha en sån ras. Hur trevliga som helst och bara sååå söta att titta på.
Shoppade lite grann, plånboken är inte så fet i dessa juletider, men köpte ett par byxor och div annat smått och gott. Vi tittade också på lite agility och freestyle uppvisning vilket var jättekul. Blir alltid så fascinerad av hur mycket det går att "göra" med våra fyrbenta vänner och hur mycket de betyder för oss människor.
Nu ska jag bara avnjuta kvällen med lite god middag och ett glas rött vin samt en film som Micke har hyrt. Känns helt fantastiskt just nu....snön faller ner, hundarna har varit ute och brasan värmer gott i vardagsrummet! Kram

Tenta..

är något jag har gjort på sista tiden. I fredags hade jag en 3 timmars salstenta i matte. Kan säga att det var ganska svettigt! Har ingen aning om hur det har gått, kändes ganska ok men har ändå en känsla av att jag inte blir godkänd på alla moment! Får då göra en omtenta i januari, ja ja det är väl inte hela världen att göra omtenta, men det skulle vara såååå skönt om den blev godkänd. Inom 3 veckor får jag reda på svaret..lagom till julafton.
Hundträningen har legat nere, har ingen lust eller ork att träna systematiskt. Skyller på mörkret eller nåt.
Hoppas det går bättre för alla Er andra. Nästa helg blir det stora stockholmsmässan med min dotter och Angelica och denna helg blir det julmarknad och adventsfika med familjen.

Kram

Inlärning av moment kan...

gå både bra och mindre bra! Det som är frustrerande ibland när det går mindre bra är att allt beror på mig, vilken sorts inlärningsmetod jag använder, hur och när jag belönar och med vad samt hur bra vi kommunicerar med varandra vilket enligt mig beror på hur bra vår relation är. Har man en bra relation är det dock lättare att bli "förlåten" för de misstag man gör och lättare att lära om. Hoppas det i alla fall...
Summa summarum är det onekligen ingen stor skillnad på om jag har en elev framför mig eller om jag har min hund. Allt hänger på att jag anpassar mig till den jag har framför mig och ser till att skapa goda inlärningsmiljöer för just den individen.
Nu till träningen som kommit igång lite efter alla sjukdomar här hemma. Har i dag varit hos Nancy Nilsson och tränat ett pass lydnad, hoppas kunna åka en gång till innan jul och sen kunna vara med på en inomhusträning med Anne i januari, det är ju egentligen ingen tidsbrist jag har att träna lydnad på eftersom det kan jag träna och underhålla här hemma på baksidan eller på min fotbollsplan, jag har kommit på att det mest är brist på ork och energi efter en dag på jobbet..hm hm..tål att tänkas på.
Nancy är en jättebra coach hon också, tydlig, rak och humor och duktig på att lära ut och så bjöd hon på sol!!! Tack Nancy för en härlig dag!
När jag kom hem var jag så inspirerad att jag ville träna vidare på sista skiftet "stå" i fjärren. Gick in i sovrummet och stängde dörren, tog fram klickern och godiset och började med att hålla godis framför för att få till en bra teknik i ligg och stå. Efter ett par gånger tog jag bort godiset och sa kommandot stå och han reser sig enligt fällknivstekniken och jag klickar och fram med belöningen och jublar, zäta jublade också! Nu kan man ju tänka sig att jag skulle vara så klok att jag slutade här...eller? Nej så klok var inte jag utan ville göra ett skifte till och då händer något som är så typiskt oss. Zäta ställer sig upp på kommandot men slänger fram ena tassen och stampar till på mitt knä för att jag har händerna framme på mitt knä och han är van att ha handen som target vid "give me five"(jag sitter framför honom) och där klickar jag!! GRATTIS Annica! Nu har du inte bara lyckats få till nysandet i fria följet utan även ett fotstamp i fjärren! Började snabbt klura och tänkte att jag flyttar mig längre bort från honom så att han inte når mig och kan stampa till. Sagt och gjort, ett skifte till och han ställer sig kastar sig fram samtidigt som han kastar fram ena tassen i luften innan jag hann hejda honom....hade man filmat detta hade man säkert kunnat se hur det riktigt ryker ur våra öron av ren frustation och tankeverksamhet. Snabbt tar jag ett kompostgaller och lägger på golvet mellan mig och Zäta för att hindra honom att komma fram och då skulle jag kunna belöna snabbt...trodde jag ja! Nej där sa kloka Zäta stopp "nu får du väl för f-n ge dig" till mig och då tänkte jag att det är nog bäst att pausa (äntligen gjorde jag något klokt). Kunde ju inte släppa det där heller så efter en ganska lång paus och analyserande av vad som gick fel och hur jag kan göra det bättre så försökte vi igen som vi gjorde från början med godis framför och mycket belöning för att få in tekniken och ett roligt samarbete igen och efter det gick det även att göra utan godis men då blev det en tass i luften (något hade han lärt sig där också...) och det brydde jag mig inte om i detta skede. Nu får vi backa helt och bara köra med godis i handen en tid framöver. Det blir ju liksom omöjligt att kasta sig fram till mig på 20 meter och stampa till sen på tävling eller vad tror ni?Ja som sagt man får det betende som man belönar för helt klart!

Bilar ska bara fungera!

Men det gör de inte alltid!
I början av november var det dags för oss att lämna in vår bil på fullservice, en liten nätt utgift på 6000 kr. Ungefär 1 vecka efter att servicen var klar startar inte bilen på morgonen när jag ska iväg. Den var helt död...fanns inte ens en tillstymmelse till att vilja starta. Det var bara att hoppa på cykeln med diverse väskor och kassar och cykla iväg. Efter mycket om och men köpte Micke ett nytt batteri och då fungerade bilen igen....men bara för en vecka sen dog den! J-a skit. Nu ska den in till verkstan så får de åtgärda felet.
Badrumsrenoveringen går väl sisådär, han är nämligen inte här så ofta, det ska härdas och torkas och hantverkarna väntar på varandra men i slutet på den här veckan ska det lilla badrummet på nedre plan vara klart sen börjar de med det stora badrummet på övre plan. Känns lite stressigt att veta att det kommer hantverkare kl 07.00 på morgonen, man vill ju gärna inte stå med kudden kvar i ansiktet när de kommer....
Nu till min lilla prins Nico. Enligt överrenskommelse med vetrinären ska vi låta honom gå på Metacam den tid han har kvar. Cortisonet har hjälpt hostan men inte så mycket smärtan i lederna, det hjälper men inte på långa vägar så mycket som Metacamet gör och jag vill ge honom en smärtfri tid den tid han har kvar. Han trampar igenom på både fram och bakben på höger sida så att det ser ut som om han går på hela bakhasen och en stor del av frambenet, mellanhanden orkar inte hålla hans kropp uppe längre. Cortisonet gjorde honom även till ett sjukligt matvrak...han var hungrig innan detta men nu!!!! Han hugger t.o.m om man ska ta bort honom när han sitter nedanför soffan och drägglar efter dotterns skinksmörgås och det känns inte heller rätt mot någon att han ska behöva vara så hungrig, det kan inte vara sunt och det hjälper definitivt inte hans leder att gå upp i vikt. Metacam får det bli resten av livet, det känns bra.
Zäta då...ja han har haft en lugn period med skogspromenader och lite träning inomhus, har även tränat metallapporten utomhus och det är full fart ut, bra grepp och full fart in. Ska ta tag i sista skiftet i fjärren men gör det inimhus. Vädret ute är inte det bästa att träna i men jag har en så bra grusplan en bit ifrån huset men den är inte belyst på kvällarna så det blir begränsningar där också, nåja det är ju ingen brådska, vi kan vila oss iform ett tag...han mår i alla fall bra och ligger just nu i soffan och snarkar.
Nu har jag i varje fall vaccinerat mig mot svininfluensan, brukar aldrig vaccinera mig annars men eftersom vi har konstaterade fall av influensan på skolan jag jobbar tyckte min läkare att med min bakgrund skulle det inte vara lämpligt att bli sjuk och inte blev jag dålig av vaccinet heller, men å andra sidan kanske det inte visar sig ännu....kram

Prima ballerina och lite träning

Äntligen är sjukstugan över för denna gång. Uppskattar verkligen att vara frisk, inte ens vädret kan göra mig deppig.

Har varit iväg till Anne och tränat helgen innan vi blev sjuka. Har varit så rädd för hur Zäta ska tycka att det är att metallapportera, men det visade sig att det gick helt ok. Har dock bara tränat inomhus än så länge. Anne tittade lite på alla stegförflyttningar men tyckte att de såg ok ut. Vidare fick jag tips på det tredje skiftet, stå i fjärren samt det nya momentet vittringen. Har börjat med att introducera en pinne så att han ska få hålla den fint i munnen men blev stel av skräck när jag hörde hur den fullkomligt blev till småflis i Zätas mun, hm....undrar om det ger mycket poängavdrag?

I dag har jag varit på en härlig skogspromenad med Annica och hennes juveler; Juni och Prima. Prima ställdes ut igår och blev BIR och BIS reserv med jättefin kritik och det roligaste av allt var att hon skötte sig exemplariskt gentemot alla två och fyrbenta varelser. Stort grattis än en gång, lägger ut två bilder på Prima, vacker som en dag....och ibland ser man små horn som växer ut....

I morgon är det arbete igen, ska bli roligt att träffa alla elever. I morgon börjar också renoveringen av våra badrum, det ska bli så skönt!

Kram

Sjukstuga på Ekbacksvägen..

Ja ha då har man varit sjuk i snart 5 dagar. Inte blev det någon resa till pappa och Anita heller. Amanda insjuknade och låg hela lovet med influensaliknande symptom. Eftersom hon fick jobbigt med andningen låg jag hos henne på nätterna och det dröjde inte många dagar förrän jag låg däckad med halsont, ledont och hosta. Jag hann i varje fall njuta av att följa med min vän Marita till ett stall där vi fick vara med och prova lite horsemanship i en korall. Helt fantastiskt att vara med om och påminner mycket om vallningen tycker jag, att man med sin kroppshållning med små små signaler kan styra och kommunicera med en stor häst eller en hund i vallningen är fantastiskt! Det vill jag göra fler gånger! Där hade de också mjölkkor och jag fick förfrågan om att testa Zäta på nöt...spännande. Har tyckt att det är läskigt med att valla nöt eftersom det är så stor skaderisk men de här korna är riktigt snälla och invallade så vi ska testa och se om Zäta över huvudtaget tycker att det går att valla dessa stora djur.

Nico ska nu byta foder för att se om urinstenarna kan gå bort av sig själv och så ska vi testa cortisonbehandling för hostan och också förhoppningsvis mot ledvärken. Stackare...han blev så dålig när jag slutade med Metacamet, inte förrän då förstod jag hur ont han måste ha det. Blev blockhalt och vinglig och stel igen. Nu hoppas vi att cortisonet ska hjälpa till även med det, annars får han gå tillbaka till Metacamet igen.

Fortsättning följer....kram kram

Nico är en pärla!

men det visste jag ju förstås redan...nu har vi varit på återbesök hos vetrinären för hans hosta som blivit sämre. Det var inplanerat ett ultraljud på hjärtat. Nico är nog den mest tålmodiga tappre lille vän jag någonsin träffat på i hundvärlden. Han finner sig i allt trots att han visar tydligt att han inte tycker det är ok. Han ligger stilla vid röntgen, ultraljud eller vid blodprov, palperingar av alla möjliga och omöjliga ställen utan att ta lugnande medel. I dag som sagt ultraljudade de hjärtat för att se om hostningarna berodde på något fel där, men det var det inte (skönt). De ultraljudade ochså urinblåsan eftersom de hade sett urinstenar där vid en tidigare röntgen. De försökte ta urinprov genom att sticka en nål genom magen men då vek sig nålen så vi fick pröva den naturliga vägen med att jag fick gå ut, hukad och liksom kasta mig in under en 34cm låg mankhöjd i skenet av en skum lyktstolpebelysning när han skulle till att kissa för att försöka samla ihop några droppar men det blev lika med fiasko.
Så det ska vi göra här hemma imorgon istället och sen åka in med det på en gång. De vill ta reda på vilken sorts sten som ligger i urinblåsan. Är det struviter kan man minska dem genom att byta foder men är det den andra sorten (som jag inte kommer på namnet på) är det bäst att operera bort dem. Fick också reda på att Nicos ena testikel ligger i ljumsken och att han hade flera cystor på prostatan men de besvärar honom inte än så länge.
Sist men inte minst har vetr. kommit fram till att hans hosta beror på bindväv i lungvävnaden som kommer att bli sämre och sämre = att han kommer få stela lungor till slut vilket inte går att leva med. Därför överväger dem nu beroende på vad urinprovet visar att antingen låta honom fortsätta med Metacam eller att sätta in cortisonbehandling i stället. Båda har för resp. nackdelar. Vi får vänta och se....

Snart lov!!!

Nu har jag inte skrivit på ett bra tag. Livet rullar på eller snarare springer iväg. Jag har kommit på med hjälp av mina nära och kära att det bara är jag som kan välja hur fort livet ska gå. Ja visst, det kanske inte går att sakta ner den "vanliga" gången men just att försöka leva i nuet är något som är så svårt men en riktig utmaning som jag ska bli bättre på.
De gånger jag lever i nuet är när jag tränar hundar eller är uppe i norrland...och snart är det höstlov. Det ska bli så skönt även om jag jobbar mån, tis och halva onsdag känns det som lov. På torsdag nästa vecka åker barnen och jag upp till pappa och Anita i vackra Skallsta i Ångermanland. Det är den plats för mig där själen kan få ro...all denna vackra natur, stillheten och lugnet ger tid till eftertanke och reflektion, något som jag känner är stor bristvara här hemma.
Eftersom jag har varit oerhört stressad den senaste tiden har jag också fått tydliga symptom på att kroppen säger ifrån att jag ska lugna ner mig....som min läkare sa till mig:
- det är ditt ansvar att lyssna på kroppens varningssignaler och det räcker inte med att lyssna! Du måste göra något åt det också!

Ja, så vad kan inte bli bättre att göra än att åka dit själen kan få ro tillsammans med dem jag älskar och där reflektera över hur jag vill leva mitt liv tillsammans med min familj. Sen kommer det nog att bli en del hundträning också....Med ljus och värme /Annica

Vinst i lydnadsklass 2

Jag är så glad för att vi kom iväg i morse till väsby brukshundklubb. Vi skulle träffas kl 11 i klubbstugan, startordningen var redan gjord och det var 14 ekipage i vår klass och vi hade fått startnr 7. Först tänkte jag skönt då kommer Zäta ligga platsliggning i ena änden, och det fick han göra men ut mot planen där alla satt med eller tränade sina hundar. Anledningen att jag inte tänkt åka i väg var för att vi inte har tränat platsliggning utom synhåll med andra obekanta hundar. Såg till min frustration att han skulle ha en schäferhane bredvid sig också, men det var bara att bita ihop och hur det än är så är det ganska skönt att vara utom synhåll för då kan man ju inte veta vad som försigår...istället tittade jag på en jättesöt korthårig BC tik som tävlade i elitklass eftersom vi var gömda bakom ett förråd som stod mellan planerna. Alla hundar låg kvar på platsliggningen och jag var sååå glad och tänkte att det hade varit värt att åka hit bara för platsliggningens skull.
Fria följet var lite knepigt då man fick runda hindret och gå bredvid rutans koner vilket störde många hundar. Läggandet gick inte alls då Zäta satte sig och jag min dumma nöt lägger inte på ett dubbelkommando utan låter han sitta där = nollat moment. Musten gick lite ur mig då men jag bestämde mig genast att göra så gott vi kunde i de övriga momenten. Summa summarum gick det riktigt bra trots att det inte gick så bra i apporteringen och inkallande med ställande.
Poängen blev följande:

Platsliggning 10p
Fritt följ 9p
Läggande -
Inkall m ställ 7p
Rutan 10p
Apportering 7p
Hindret 10p
Fjärren 10p
Helhet 9p

Summa 174p

Är anmäld till Vallentuna BHK i morgon men nu blir det sovmorgon i stället och träna vidare mot Lydnadsklass 3. Kram

Nico till veterinären...

I dag bar det i väg med Nico till veterinären. Hade bokat en tid för att kolla upp hans hosta och kräkningar. Det är alltid så svårt att veta när man ska åka iväg till veterinären. Vad är okej att ha när man blir gammal? Har varit där så mycket med Nico de senaste 3 åren och de har aldrig kommit fram till några riktiga diagnoser mer än att troligtvis kan det vara si eller så och så går det vidare till nästa undersökning och pengarna bara rullar i väg...
Men nu åkte jag i alla fall med denna hosta eftersom det har blivit sämre den senaste tiden. Sist jag var hos vetrinären hade han också hosta men inte lika ofta och då kollade de mest upp hans förhöjda levervärden och hans diffusa hältor, men hostan fanns där redan då för 1 år sen.
Denna gång röntgade de lungorna på honom men det var "bara" förkalkningar som var ok eftersom han är äldre, men de hittade 3 urinstenar i urinblåsan. Sen tyckte de att han trampar igenom i sitt ena framknä och allmänt svag i lederna bak så nu har vi fått Metacam som han ska äta livet ut! Han skulle inte hoppa något eller anstränga sig eller gå långa promenader utan bara få skrutta runt och få vara äldre, och det är ju precis det han gör nu förtiden. Eftersom de inte hittade något på lungorna vill de att han ska ultraljuda hjärtat och då även urinblåsan med stenarna i.
2 timmar senare åkte jag hem igen med en mycket trött Nico.
I kväll ska jag träna Zäta lite, hoppas det går bra. Sen ska jag krypa upp i soffan med en skön filt och äta chips och titta på en film. Kram

Åhhh vad jag tycker om lydnad....

I dag har vi varit iväg igen till Ann för lite privatträning i tävlingslydnaden. Vi har haft i läxa att träna vidare på fjärren, rutan och apporteringen. Träningen hemma har gått framåt så nu sitter fjärren som en smäck, rutan går inte lika bra men kan klämma till med en 10:a då och då men läxan vidare är att han ska rikta in sig själv mot rutan innan vi startar själva momentet. Apporteringen har han bra fart både in och ut (tidigare mest ut...) så nu ska jag jobba på att få till ett bättre gripande.
Ann visade också hur jag skulle fortsätta med inkallning med ställande, när jag skulle visa i dag gick han jättebra men det var en bit kvar till 10:an så det ska vi träna vidare på. Det som är så bra med ann är att hon är rak och ärlig med en enorm portion humor. Hon ifrågasätter hur och om man har tänkt nå´n plan och varför jag gör si och så eller vad belönade du nu...? Det är så oerhört nyttigt och roligt att sätta ord och förklara det jag gör i träningen för ibland finns ingen plan men det funkar ändå och ibland är det käpp rätt åt h-e. Det är då det är bra att ha en stor portion humor!
Vi fick en hel del små tricks att träna på tills nästa gång och jag längtar redan efter att träna!

På torsdag ska jag iväg med Nico till veterinären. Han har sån hosta hela tiden och när han hostat klart spyr han...känns ändå som om det inte skulle vara något farligt eftersom han är så pigg och matglad, men jag hoppas att de hittar det som gör att han hostar så han slipper det.

Mattestudierna är jätteroliga! Vilken lyx det är att få betalda studier!!! Men det känns att det är ett tag sen som jag pluggade på högskola, känner mig lite ringrostig med allt det formella skrivandet. Här får man inte tycka och tänka inte utan allt ska kopplas till adekvat litteratur och/eller föreläsningar samt se ut på ett speciellt sätt. Nåja skönt är det ändå. Hundarna är överlyckliga över att ha matte hemma 4 dagar i veckan istället för två. Jag börjar alltid morgnarna med en promenad i skogen kl 08.00 så hundarna får sitt och sen hem och städa undan innan jag tillslut sätter mig ner och pluggar, sen sitter jag där tills jag kommer på att jag varken ätit, druckit eller varit på toaletten på 3-4 timmar! Då är det dags för en paus.....kram kram

studie start och hundträning

Ja ha då var studierna igång. Förra veckan började jag jobba halvtid så på onsdagen skulle jag gå hem kvart över 12, jättemärklig känsla och helt ok. När jag kom hem hade jag lite ångest över att lämna alla mina kollegor kvar på jobbet så jag kände att jag måste göra något vettigt av tiden. Sagt och gjort, jag dammsög, plockade i och ur diskmaskinen, rensade ogräs och plockad fallfrukt, skurade spisen och tog med hundarna ut i skogen, gär körde jag några uppletande samt hittade trattkantareller som jag tog med mig hem och rensade och gjorde iordning en svampsmörgås åt Amanda och mig. Då var klockan ungefär 16 så jag bytte om och cyklade ner till jobbet för att förbereda föräldramötet som började kl 18-20. Halv nio var jag hemma igen och då var det rätt skönt att huset var i ordning.
Ylva som också jobbar på samma arbetsplats som jag går samma mattekurs på Lärarhögskolan så vi samkör in dit. Hon kom förbi mig halv 8 på torsdagsmorgon. Kursen började kl 9. Det var såå roligt att vara tillbaka på LHS igen. Sån lyx att få sitta i skolbänken igen och att bara kunna fika och äta lunch i lugn och ro, diskutera m.m. Föreläsningarna var jättebra så nu har vi fått ganska rejält med inspirition, läxor och hemuppgifter att arbeta med tills nästa gång vi ses, är så glad att jag har mina tor och fre "lediga" för dessa hemstudier.

I kväll var jag även på klubben och tränade lydnad, det gick helt ok men längtar tills vi ska till Haninge igen nästa helg för mer tips och råd hos Anne.

I dag var hela familjen nere på IP och tittade på när Amanda spelade sin första 11-manna match i fotboll. Hon spelar ju 7-manna men har en otrolig begåvning vad gäller fotboll. Allt finns där, spelförståelse, bollkänsla, snabb och en jäkla vinnarskalle! Därför får hon vara med i ett lag med ett år äldre tjejer i div 2 för att utvecklas lite mer. Hon spelar fortfarande med sitt gamla lag också 2 dagar i veckan och med det nya laget 1 dag i veckan. Jättekul att se.
Nu ropar familjen...dags att fika! Kram

Mot alla odds!

I går åkte jag ut i svampskogen igen med båda hundarna. Denna gång åkte vi ut till Rialaskogarna vid Largen med omnejd. Kan säga att det kryllade av bilar utmed vägkanterna. På första stället vi var gick vi en bit av roslagsleden tills vi kom upp på ett berg och döm av min förvåning när jag kände igen inhängnaden och huset vi kommit fram till...det var hos Åsa och Anders kennel Wira bruks! Där vände jag och gick tillbaka. Vi skulle ju kunnat hälsa på men jag tror varken Åsas eller mina hundar hade uppskattat att vi kom intrampande där....Jo till tikarna förstås hade Zäta och Nico tyckt om, men inte till hanen och jag tror nog att det skulle varit ömsidigt från deras sida.
Vi gick alltså tillbaka till bilen och flyttade till ett ställe jag tränade sök med Åsa och Anders förut. Där stod redan en bil men det området är så stort och man ser hur långt som helst. Vi var ute över en timme där tills jag hade gått vilse...jag började gå tillbaka för att lista ut vilket håll bilen stod när det hände....Zäta travade på före mig (som vanligt) och Nico efter mig (också som vanligt). Marken vi gick på var både mossa och gamla vita grenar och pinnar när Zäta ryckte till, vände sig om mot mig, blev stående och böjde huvudet in under magen som om det satt något där. Åhh nej tänkte jag nu har det säkert gått in en pinne i ljumsken, fan och jag som är vilse. Jag gick fram och tittade, döm om min förvåning när jag får se en pinne lika tjock som mitt pekfinger som har gått rätt in i snoppen!!!! HUR STORA ÄR ODDSEN FÖR DET??? pinnen sitter ett par cm inne i förhuden och resten av pinnen (c:a 20 cm med en förgrening) står ut utmed magen och bröstkorgen. Nu börjar tankarna att snurra vill jag lova. Jag försökte att dra lite i pinnen men den satt så hårt fast och jag var rädd att göra illa honom och jag kan lova att Zäta inte ville att jag skulle dra i pinnen just då. Stackarn och ändå så cool inför det som hänt. Hade inga koppel med mig och inte visste jag vart jag var heller. Zäta började att bli lite orolig men kunde sitta med pinnen och röra sig men jag var livrädd för att han skulle fastna med den någonstans i nåt ris och slita sönder sig. Ringde till Albano för att tala om att vi var på väg dit och medans jag ringde lyckades Zäta få loss pinnen helt själv och jag kunde pusta ut. Det verkar som om han är helt oskadd efter detta och vi hittade tillslut bilen efter ett tag och kunde åka hem. Tänk vilken tur han hade, älskade Zäta!

Nästa vecka börjar jag mina studier, ska bli sååå kul! Kram

Gröna lund

I dag har hela familjen varit på Gröna lund. Det var jättefint väder och hur mycket folk som helst! Kan inte låta bli att vara lite rädd för att få svininfluensan när det är en stor folksamling, men jag hade garderat mig med alcogel (sprit) i handväskan!
Amanda hade som tur är en kompis med sig så att hon kunde åka med någon då både Micke och jag är urusla på att åka saker på Grönan, Mathias var också med men även han är av den försiktigare sorten. Alla tre av oss hade ont i magen under tiden vi väntade på att Amanda och Ebba skulle åka klart den nya attraktionen "Insane", ja bara namnet säger ju en hel del. De såg faktiskt lite smått bleka ut när de kom ner igen men efter 10 min var det på näsata åk som heter "Extreme". Det var lika bra att de fick gå runt själva och vi inte visste vilka äventyr de åkte. På stora scenen höll det repetition av kvällens sommarkryss. Vi tittade på Måns Selmerlöw, Ola, Kim Wilde och Europe samt Torsten Flink...Sen fick jag för mig att jag skulle prova att åka förra årets nyhet...kvasten! Jag och Mathias köade i nästan 30min innan vi satte oss i sätena. Jag hade varit helt lugn och Mathias har åkt den förut och inte sagt så mycket, men när vi sitter där innan start säger Mathias att han skakar och börjar att ångra sig! Men är den sååå läskig frågar jag då...Färden började rakt upp för att sedan gå raskt ner i en väldans fart, men den gick så mjukt att det faktiskt gick bra, både för Mathias och mig.

Nu till hunderiet....har efter vår träning för Ann koncentrerat mig på de tre momenten som jag fick hjälp med, apporteringen, fjärren och rutan. Tänk det går riktigt bra! Tränar en lite stund varje dag och som all träning ger det ju resultat bara man tränar! Känns bra att fokusera på få moment i taget. Fick också meddelande om att agilitykursen som jag anmält mig till skulle starta, efter en kort betänketid ringde jag tillbaka och tackade nej till platsen. Kändes sååå skönt efteråt....det är superkul med agility men det är lydnaden som kommer i första hand för mig och Zäta. Eftersom jag snart kommer att börja mina studier på lärarhögskolan känns det klokt i att inte ta på mig mer utan att jag vet vad kursen kommer att kräva av mig. Agilityn fortsätter jag att träna i mån av tid för hur det nu än är så är det fantastiskt kul!
I morgon ska jag åka ut till Erica och tita på hennes små valpar; blandning av papillon och pinsher....kram

Vallning och lydnadsträning

Jag har ju glömt att skriva om att jag varit och vallat igen. Denna gång på nytt ställe med nya får, djuren var av rasen Dorset Down, ursöta, såg ut som en korsning mellan ropeshire och suffolk. Stora lurviga med långa svansar och mörkt behårat ansiktet. De var 8 st tackor och bra fart, Zäta gick jättebra, koncentrerad och lyhörd. Fåren flyttade bra på sig i den kuperade hagen. Lilla Yill var med och fick balansera och fösa lite utmed staketet. Efter det åkte vi hem till Karin och tog en fika samt gick in på nätet och tittade efter en vallhundskurs för dem. Det visade sig att seglinge hade en kurs som skulle passa, nu är de anmälda! Det kommer bli kanonbra.

I söndags kväll åkte jag och Annica ut till Anne i jordbro för att träna lydnad. Zäta och jag fick tips och råd för hur vi ska jobba med rutan, apporteringen samt fjärren. Annica hade prima med sig och fick tips på vad hon kunde börja träna på. Spännande och intressant! Nu har vi läxor att öva på tills vi kommer nästa gång om 3 veckor. Så kul!!!
Nu ska jag åka till jobbet. Kram

Så är man 1 år äldre...

Tänk, förr i tiden (låter som om jag är lastgammal...) så firade jag sällan mina egna födelsedagar. Jag tyckte det var onödigt och inte var det kul att bli äldre heller, nu för tiden är jag så tacksam över att få uppleva en födelsedag och 1 år till. Tänk att det ska till en livskris för det! Även om jag aldrig skulle vilja gå igenom allt som hände runt min sjukdom och den tid som var då, så finns det konstigt nog saker som jag kanske inte skulle fått insikt i eller uppskatta och värdesätta lika mycket som jag gör i dag. Summa summarum är jag glad över att fylla 38 år idag!
Skickade ett sms till min älskade pappa i morse för han har också födelsedag idag!

Appropå sjukdomen ja...jag ska inte ge den mycket plats...men jag hittade en handskriven lapp i min byrålåda som jag skrev till min bror Niclas i slutet av min behandlingsperiod. Den handlade om hur tacksam jag var men kanske inte alltid sa eller visade trots att han ställde upp så mycket och hur positiv han hela tiden var och tog reda på alla fakta, kontakter med läkare etc. Jag har aldrig visat den lappen men tänkte nu ta mig i kragen och skicka den till Niclas, som en påminnelse om att ta vara på den tid vi har och samtidigt skicka den som en hyllning till en mycket älskad bror!

Carpe Punktum (fånga ögonblicket)

Annica

Påflugen ridgeback!

I dag hände det som jag inte ville skulle hända!
Jag tog båda hundarna på promenad i skogen, Zäta går lös som vanligt och Nico var kopplad. Då får jag se två personer med två stora hundar (en rottweiler och en ridgeback) komma uppifrån en stig så jag gör som vanligt att jag lägger ner Zäta bredvid mig och säger åt honom att stanna.
Jag säger hej till dem som kommer och har sedan mina ögon mot Zäta (eftersom jag vet att han inte tycker om den Ridgeback hane som kommer).
Plötsligt hör jag en duns och i ögonvrån ser jag att ridgebacken kommer med ett utfall mot Zäta varpå han flyger upp och svarar!! Ridgebacken drog omkull sin ägare med dunder och brak för att flyga på Zäta (som jag vet utmanar även om han ligger ner är ögonen intensivt utmanande!)Det blev en kort fight innan vi hade ordning på våra hundar igen. Jag bad dem då att stå kvar en stund och prata så att hundarna lugnar ner sig. Det gjorde dem, men så fort det blev rörelse igen när vi skulle skiljas åt blev det liv i luckan! Skulle så här i efterhand bett att vi gick promenaden tillsammans för att avdramatisera det hela men nu gick jag hem. Nästa gång jag möter dem ska jag fråga om vi kan gå en promenad ihop!

Första arbetsveckan avklarad....

Så var den första veckan avklarad på jobbet. Känns skönt med en mjukstart på två dagar. Hade lite svårt att ta mig upp på morgonen och var en riktig tidsoptimist, hade glömt bort hur fort tiden går nu när jag varit ledig så länge, satt i godan ro och läste morgontidning och drack kaffe när tiden bara försvann! Helt plötsligt hade jag bara 10 min på mig att borsta tänderna och cykla till jobbet!
Det var såååå roligt att träffa alla goa kollegor, åh vad jag har saknat dem!! Tänk vad mycket det betyder att man trivs bra ihop med dem som man jobbar med hela dagarna. Har redan fått många härliga skratt!
Känns jätteskönt att inte mina studier drar igång på en gång utan att jag får jobba heltid och komma igång och jobba med barnen och planera först en månad fram.
Nu ser jag fram emot helgen och förhoppningsvis massor av hundträning av varierande art! Kram kram

Svamp och bär!

I dag åkte jag ut med hundarna i skogen utrustad med stövlar, bärplockare och en korg. Jag letade förstås efter svampar och bär. Kunde konstatera att alla vildsvin som finns i skogen nog hade ätit upp den mesta av all svamp, men hittade dock svart trumpetsvamp och gul kantarell. Är osäker på om det är trumpetsvamp kanske någon kan hjälpa till och titta på fotot? Känns lite kymigt att chansa! Plockade även lite lingon och blåbär, mums!

Micke känner sig lite halvkrasslig nu med rethosta och huvudvärk, hoppas verkligen att vi klarar oss. I kväll är det agility tävling (inoff.) på klubben, Amanda har sin fotbollsträning som slutar 19.30 men hon skulle kanske komma upp efter det och titta.

I morgon börjar jobbet igen....sista dagen på ett långt och innehållsrikt lov!!!

OBS! Ni måste bara gå in på en hemsida om Amandas tilltänkta ras!! http://www.minipommen.com

Det är så man bara dör, hur söt kan man bli egentligen???? KRAM

Ryssvärme, sommarlov och träning...

Dagarna går och snart är det dags att börja jobba igen. Trots att jag varit ledig så länge känns det ändå som om ledigheten skulle få fortsätta augusti ut om jag fick bestämma. Det ska dock bli roligt att träffa alla glada människor igen förstås.
Kan blicka tillbaka på detta sommarlov och konstatera att det varit det bästa på många år, dels för att vi umgåtts så mycket tillsammans med familjen och för att den innehållit mycket "hunderi" av olika slag. Det har blivit en hel del vallning vilket alltid är kul, även om jag bestämt mig för att inte tävla i den grenen så är det ju fantastiskt roligt att träna! Lydnad har jag tränat på och tycker att det börjar arta sig riktigt bra (även om det kan gå åt h-e ibland), sen den nya grenen agility förstås! Jättekul och jättesvårt!! Jag är ju inte den mest snabba personen av mig så agility blir en riktig utmaning att försöka hinna med att handleda Zäta, har anmält mig till steg 2 nu i höst. Spännande värre! På onsdag är det sommarcupen igen på klubben, då ska jag dit och titta . Vi får se om Amanda följer med. Hon har förresten bestämt sig för vilken ras hon ska köpa nästa år. Jag har givetvis försökt styra över henne på en sheltie, de är ju bara sååå bra och skulle passa henne som handen i handsken..eller en papillon...men hon har fastnat för en pomerainian (tror det stavas så), en liten liten söt hårboll som hon vill ha och träna agility med. Jag hoppas att det blir bra, har ju egen erfarenhet av hur viktigt det är att "hjärtat" finns med när man väljer hund.
I dag har jag varit uppe på klubben och tränat lydnad, fokus ligger nu på att få höger halterna lika bra som vänster halterna. Skiftena i fjärren fungerar oftast bra, han har inte visat så mycket osäkerhet som vi tidigare haft, ska nu börja öka avstånden succesivt. Vi kämpar på och jag ser fram emot höst och vinter med all den träning som kommer.
Under höstterminen kommer jag att jobba halvtid och plugga halvtid vilket innebär att jag jobbar mån, tis och fram till lunch på ons. Tor och fre är jag hemma och pluggar och två dagar i månaden är jag på Lärarhögskolan. Det ska bli jättekul!!!
I morgon kommer en hantverkare hit och ska titta på våra badrum samt vårt hundrum. Badrummen ska kaklas och hundrummet likaså! Skulle vilja kakla golv och halva väggen i hundrummet samt byta ut golvbrunnen så det blir lätt att hålla rent när hundarna ligger där och torkar upp efter en långpromenad i regn, lera och rusk. Nu har jag läst så mycket om alla bluffakturor p.g.a rotavdraget som nu gäller så det känns lite kymigt. Vi ska ta hit tre stycken olika företag så får vi se om det skiljer mycket i antalet arbetstimmar när vi jämför. Är också på jakt efter en garderob och en soffa (åt hundarna) så om det är någon som har det över att sälja får ni gärna hojta till! Kram

Agility

I helgen har det varit oficiell agilitytävling på klubben. I lördags åkte jag dit för att titta på Pernilla och Hedda som skulle göra sin första oficiella debut i Hoppklassen. Återigen fick jag gå därifrån utan att hinna se dem...anledningen var att vi skulle bort på middag.
Resultatet kom på min mobil under kvällen och Pernilla var jättenöjd! De gick runt utan att diska sig och det hade sett riktigt lovande ut! Grattis Pernilla!

I söndags cyklade jag och Amanda upp för att titta på agility igen. Vi såg många finfina rundor av klubbens egna ekipage, bl.a. Marre med sin Pumi (kanonrunda!) m.fl.

Både Amanda och jag blev så sugna på att träna och tävla i agility!!! Det ser så kul ut, både för hundar och deras förare och vi kan ju intyga att det är jättekul att vara publik också.

Så i dag(måndag) bar det iväg upp till klubben för att träna. Jag träffade Pernilla och vi tränade en liten stund men det var sååå varmt så det gick inte att hålla på länge. Pernilla visade mig hur man tränar in slalom och sen tränade jag även "säcken", den tunnel som är öppen ibörjan men sen blir den slapp och ihop som en säck på slutet. Zäta gick igenom efter lite lock och pock, men han tyckte att det var lite obehagligt.

I kväll blir det lydnad tror jag om det blir lite svalare. Kram

Lydnad på klubben!

I går åkte jag till klubben vid 21 tiden på kvällen. Jag hade med mig både Zäta och Nico. Det var bara vi där och det gick helt suveränt bra! Zäta var så taggad och ändå så stabil i sin position och full koncentration hela tiden att allt bara flöt. Nico var överlycklig över att få tränas, det var längesen som han var med på träning och medan Nico tränades låg Zäta med hakan i backen och tittade på, hur cool som helst!

I kväll träffade jag Annica med Prima och juni på klubben. Det var betydligt mer folk i farten nu...framför allt vid agilitybanan. I helgen är det agilitytävling på klubben så det lär nog vara fullt ös hela helgen där. Träningen gick inte lika koncentrerat i dag (inte konstigt kanske med så mkt stimuli runt omkring) men jag hade väl inte full fokus själv heller. I fria följet var han lite splittrad och hamnar då lite ur position dvs det blir lite instabilt. I dag hade han även sina nysattacker i fria följet vilket inte är så kul alla gånger. Det nysandet är ett bevis på att klickerträningen ger exakt det beteende som man klickar för. I början råkade jag klicka exakt när han nös vilket resulterade i att han tror att nysandet ska vara med. Har försökt att klicka bort själva nysandet men det återkommer ibland och framför allt när han är splittrad och inte i full koncentration. Ska lägga ut en liten bit film som Annica spelade in i dag så ser ni både det som är bra och det som är mindre bra! På den här filmsnutten ligger han före mig i position och inte så koncentrerad (nysningar) men ändå en vilja att göra rätt, älskade prins! Men men jag är så glad över att vi kan få ihop det ibland så den där häftiga känslan infinner sig i kroppen, att vi två blir ett! Eller som IdolKirsti skulle ha uttryck det: Ett "Halleluja moment".

Annica och juni gick det riktigt bra för. Jag videofilmade deras fjärr, fria följ och ställande med inkallning och så videofilmade jag förstås Prima (kan inte få nog av henne). Efter träningen åkte vi hem till mig där jag klippte klorna på Juni. Lägger också ut en bild på Prima som jag tog idag.

Kaffe på udden...och min nya ros...

I går var jag hos Pernilla och Hedda. Denna gång blev det ingen vallning utan en jättehärlig promenad ut till udden där vi fikade på klipporna vid vattnet. Jag hade med mig både Nico och Zäta och Pernilla hade alla tre tjejerna, Hedda, Fia och Chili så ni må tro att mina killar var i paradiset. Nico gjorde allt för att ställa sig in hos snygga Chili men kärleken var inte besvarad. Zäta hade fullt upp med att bada och försöka invitera alla till lek och det lyckades ibland. Goa Hedda ville bara sitta hos matte Pernilla där även fikabrödet fanns...

Det blev en givande pratstund med allt från hunduppfödning och analyser av träningar till familjerelationer.

Synd att jag inte hade kameran med mig för det hade blivit fina bilder vid klipporna men den var full så jag är tvungen att tömma den till nästa gång, typiskt!

I går var Amanda och jag till Täby centrum, vi skulle reklamera ett par målvaktshandskar till Mathias och hämta ut biljetter som ska vara till en present åt en kär vän som hela familjen skall på middag hos på lördag. På vägen hem svängde vi in till Inter sport och hittade en fin damcykel åt Amanda. Äntligen hittade vi en som både passar i färg, storlek och modell.

I morse vaknade jag av en ljuvlig röst som sa:

- Är du vaken? När vill du ha frukost?

Det var Amanda som hade ställt klockan på ringning och gått upp och bryggt kaffe och gjort i ordning frukost åt mig! Älskade Amanda! Vilken härlig överraskning.

Vi tog ut frukosten på balkongen och åt tillsammans i morgonsolen. Det var en fantastisk känsla.

I dag har jag påtat i trädgården. Har köpt nya marktäckande rosor att ha vid ingången. Jag hoppas att de är tåligare än de förra (Ingrid Bergman ros) som tyvärr inte klarade sig. De nya rosorna har en fantastisk färg, lägger ut en bild som jag tog så ser ni färgen.

I kväll hoppas jag kunna träna lydnad igen, nu var det ett par dagar sen...ha det bra och sköt om varandra! Kram

Ps.

Var inne och surfade runt på Blocket i jakt efter en garderob och kunde givetvis inte låta bli att titta vad det är för hundar som finns på Blocket (av ren nyfikenhet). Döm om min förvåning när jag får se en bild av en BC valp med rubriken:

Lugna sällskaps Bordercollie 9v utan vallning säljes!!!!!

I annonsen stod det att båda föräldrarna har stamtavla och att de är uppvuxna i lägenhet i stan, är mycket lugna och vill inte valla därför säljs valparna utan vallning!

Ja herregud tänkte jag...vad ska man säga? Priset då..7300kronor!

Härlig dag i hundens tecken...

I dag tog jag hundarna på en långpromenad runt 10km spåret i domarudden, det var en härlig tur, lagom varmt, lagom mycket möten och massor av smultron och blåbär i skogen!

Den enda nackdelen (om man nu ska nämna det) är att det är fullt med fästingar i det området. Plockade säkert mellan 10 och 15st i olika omgångar som kröp runt på nicos huvud när jag kom hem. Zäta får inte lika många på sig, de hinner väl inte och hoppa på i den farten.

På eftermiddagen åkte jag upp till klubben och träffade Annica med Juni och Prima (terv- ligan..) Jag tränade fritt följ, den senaste träningen har jag lagt belöningsfokus på vänster om halterna och wow..i dag var de jättebra. Vi tränade också stegförflyttningar och även dem kändes riktigt bra. Eftersom Zäta går extremt mycket (och snabbt) på mitt kroppsspråk måste jag vara supernoga med hur jag rör mig. I fria följet läser han min axel så då måste jag vara jätteförsiktig i höger om halterna, jag får bromsa in lite med axeln och sätta vänster foten lugnt, då hamnar han perfekt, annars kommer han för fort runt och hamnar lite snett fram. Hoppas kunna göra det osynligt så det inte blir något dubbelkommando när jag tävlar.

Fjärren har gått kanon tills vårt förra träningspass när jag skulle göra fyra skiften. Då tänkte Zäta ta belöningen efter två skiften varpå jag lugnt harklar till och då stannar han till, halvkonstig med öronen lite strukna, vinklade bakåt och sen lägger han sig ner fortfarande med det där obehagliga osäkra uttrycket till mig. Jag stod lugnt och tänkte att jag sätter upp honom nu och klickar, då får han gå och ta sin belöning så löser vi upp hela situationen igen och börjar om från början. Trodde jag ja...tror ni han satte sig upp med den känslan i kroppen? Icke sa nicke (man borde ha vetat det...) det var bara att gå fram och ta godiset och kliva åt sidan och göra annat. I dag gick det mycket bättre även om jag anar en liten osäkerhet hos honom som tidigare inte har funnits men jag hoppas att vi kan komma tillbaka till att han blir helt säker igen.

Vi tränade också apportering och platsliggning samt ställande och inkallning med ställande samt rutan.

Annica och Juni tränade på för fullt och rätt var det va när jag tittar till gör dem en förstklassig "fjärr", alla skiften på avstånd! Klockrent och så snyggt!!!!

Lilla Prima fick göra några inkallningar och när de går tillsammans ser det så fint ut. det ser nästan färdigt ut..full kontakt hela tiden. Den tiken är bara så läcker. Vilket kap! Sätter ut en bild på Annica och Prima som vi tog för 2 veckor sen. I veckan ska vi fota mera och kanske filma! Ha det så bra. Kram

ner som en pannkaka, upp som en sol...

I går onsdag smsade Pernilla på förmiddagen och undrade om jag ville komma och hjälpa till och ta ut bagglammen till hagen och sen åka ut till udden för att valla på tackorna. YES! Självklart ville jag det! Zäta och jag fick jobba med riktigt närarbete i fårhuset med att trycka ihop baggarna mot utgången där Pernilla stod och öppnade, utanför fårhuset låg Hedda och tog emot dem och visade i vilken riktning de skulle. Väl inne i hagen var baggarna så lugna att vi bestämde oss för att valla lite på dem. Zäta gick så himla bra! Nu var det jättefina flankeringar åt båda håll, lugn och sansad. Så fin!!!! Min prins!
Efter ett tag tog vi Pernillas bil ut till udden där vi letade reda på träningstackorna (8st) som vi tog ut på fältet och tränade hämt samt delning. Hämten gick verkligen jättebra, han höll ut ordentligt och fick t.o.m till ett bra djup (Zäta har alltid varit något grund i upptagen). Det enda som var negativt med hämten var att han var lite loj runt (från klockan 10i till klockan 12) men med lite pyschande så blir det nog bra.
Pernilla satte mig att träna på att dela fåren utan hund. Att lära mig att läsa fåren och veta vart jag kan skapa en lucka där Zäta kan komma in och dela. Så nyttigt!!! TACK Pernilla.
Efter vallningen gick vi ner till havet och lät hundarna bada, så mysigt.
På kvällen åkte jag och Annica ut till Wira Bruks kennel och tittade på finfina malinoisvalpar. ÅHH vad de var läckra och vackra. Det var den bästa valphagen jag någonsin sett de hade där ute. Åsa och Anders kallade det för Fort Knox. Det var både berg och planmark, sen hade de byggt linbanor som det hängde rep med 1,5liters flaskor i som skramlade, kamptrasor med en bjällerklocka som lät när de slet och drog. En liten(!) vägtunnel...plankor (smala och breda) mellan stockar och stenar, bollar, plåthink, skottkärra, upp och nervänd pulka, en hal bordskiva etc etc ALLT fanns där för dessa ljuvliga valpar! Så bättre start i livet kan de nog inte få. Dessa valpar kommer inte att reagera på olika typer av underlag och ljud i alla fall. Om man ska köpa en Malinois någon gång i livet vet i varje fall jag vart jag skulle vilja ha en i från.

I dag har vi tränat lite agility med Pernilla och Hedda, fina Hedda ser så läcker ut in action. Zäta gick inte lika bra i agilityn som sist men å andra sidan har han ett enormt drag mot hindrena nu (som kan vara väl så okontrollerat...) så det gäller väl för mig att handleda honom ordentligt, men i den farten vet e sjutton.
I morgon ska jag ut till Pernilla igen, då ska vi träna delning . Det ska bli kul! Ha det så bra. Kram

Birka Paradise

I kväll har jag kommit tillbaka från en 24timmars SPA-resa med familjen. Eftersom jag tycker att det är läskigt att vara på sjön med stora båtar så bestämde vi oss för att ta en resa till Mariehamn då man kryssar mest i skärgården och inte så många timmar på öppet hav. Barnen och jag åkte in till stan i går där Micke mötte oss, sedan åkte vi tillsammans till Slussen och terminalen. Vid incheckningen var det djungelns lag som gällde eftersom de "bara" släppte på de 500 första resenärerna 1 tim innan avgång, resterande fick vänta med att gå ombord 30min innan avgång. Vi kom med det första laget.

Innan vi kom till hytten satt vi i restaurangen och tog ett glas rosé och barnen en varsin alkoholfri drink med en lysande pinne i!!! Det är ganska roligt att bara betrakta alla människor ombord. Det var många pensionärer och barnfamiljer vilket var trevligt. Vi ville inte åka på en helg i tron om att det nog skulle vara en hel del "röj" och "stök" då (en annan har ju blivit lite äldre....).
På kvällen hade vi beställt bord i á la carte restaurangen. Micke och jag och Amanda åt en jättegod skärgårdstallrik till förrätt, Mathias avstod förrätten. Vi hade sån tur att vi fick fönsterbord, solen sken och det var så mysigt att äta och titta ut över den otroligt vackra skärgården. Till varmrätt åt Micke och jag lax med färskpotatis och barnen åt oxfilémedaljonger med potatis m.tillbehör. Till efterrätt åt vi alla jordgubbscheesecake och drack kaffe. När jag satt där fick jag en sån härlig känsla av kärlek och stolthet över våra barn. Där sitter de och äter trerätters och njuter och konverserar med oss, nästan som vuxna!
Dagen därpå hade vi bokat tid i aqua spa. Det var en häftig upplevelse. Det fanns en stor bubbelpool inomhus, en likadan utomhus, ett varmbad, ett kallbad och en ångbastu. Sen fanns det solstolar med panoramafönster ut mot havet! Vi prövade allt! (okey då, jag prövade inte kallbadet..) vi beställde in hälsodrinkar gjorda av färsk frukt och spirulinaalger. Efter 1 timmes badande skulle Amanda och jag få en varsin ansiktsbehandling (har aldrig varit på sånt tidigare) det var också en underbar upplevelse med oljor, krämer, varma handdukar, massage, ögonbrynsnoppning (f-n vad det gjorde ont att noppa ögonbrynen!!!men det gick fort).
TRÖTTA men mycket GLADA kom vi hem ikväll, framförallt över att vi har fått tillfälle att umgås och uppleva saker tillsammans.
Hundarna då.....ja de har varit hos min vän Sofia och det hade gått alldeles utmärkt. När jag kom i kväll och skulle hämta dem låg Zäta i hennes säng med en skär gossedjursgris i munnen, överlycklig! De har hunnit med att pinka in revir på hela deras baksida flera varv (typiskt hanhundar) samt träffat Nea (yorkshireterrier) och Sofias underbara Franska bulldog tik vars namn nu i skrivande stund har glömt bort, som sagt jag börjar bli lite äldre. Kram kram

Vallning hos Pernilla och Hedda

I dag har jag varit hos Pernilla igen och vallat får. Jag kan väl säga att det gick som "ömsom vin ömsom vatten" (om ni förstår). Det som gick bra i dag är ju att han numera är sansad och fokuserad på sin uppgift, men i dag var det ganska mycket som gick mindre bra.
När det gäller fråndrivning på längre avstånd blir han lätt osäker, vänder upp och vill komma in mot mig. Delningen lyckades vi med en gång (av 100...) men som Pernilla sa så är det mest jag som delar och Zäta kommer in och föser i väg dem med ren tur. Vi tränade också flankeringar eftersom han inte håller ut ordentligt alla ggr. När jag tränade det var det tur att jag hade Pernilla med mig för jag har ju precis lyckats vissla i pipan och fått in signalerna på Zäta och jag min dumma nöt använde pipan när jag ville träna flankeringar! Snacka om att inte ge hunden justa förutsättningar. Det är dags att bestämma sig för vad man exakt vill träna och sen ge de bästa förutsättningarna till det, herregud..låter väl helt självklart, men ändå står man där i hagen och visslar. Bara för att jag lärt mig att vissla innebär ju inte det att jag inte kan använda munnen, snacka om svart eller vitt perspektiv! Tack Pernilla!
Hämtet har vi inte tränat så mycket eftersom jag trott att han har så fina naturliga utgångar, det som har varit lurigt är ju att han är grund i upptagen...men....idag var även utgångarna dåliga! Tidigare har han börjat snett fram för att sen slå ut snyggt där han ska i sin båge, men i dag blev det tvärtom. Börjar vid för att snedda in längre fram och då påverka djuren..aj aj aj...inte bra alls!
Nej nu är det dags att lägga upp en träningsplan där jag i förväg bestämmer mig för vad jag ska träna och sedan tränar just det momentet i korta pass. Tröstar mig med att Karin Söderberg sa att: även jag sätter lina på Lotus då och då för att påminna honom...Ja just det: nu är det dags för Annica att plocka fram tävlingsdjävulen och träna delarna från grunden igen.

Efter första passen med vallning cyklade Pernilla och jag ner till udden (hundarna sprang med förstås) för att titta på den underbart söta Highland cattle kalven, hon var bedårande! Vi gick ner till vattnet och lät Zäta och Hedda svalka av sig och så cyklade vi hem igen för att valla lite till, men det var så kvavt i dag och Zäta var bra trött men vi körde ett par småhämt, sen begav vi oss till stallet och tittade på de tre kattungarna som fanns där. Hade vi kunnat ha katt hade vi absolut köpt en, men det går inte för allergier hos oss. Träffade också en jättemysig kvinna som hade en frieser vallack i stallet. Sååå fin var även han! TÄNK Pernilla, du vet nog inte om hur mycket du förgyller min dag, hoppas att du känner att jag kan ge dig något också! STOR KRAM

Sommaren 2009

Hej allesammans!
Har nu kommit hem från norrlandsvistelsen hos min pappa och Anita samt hos min moster Karin och Per-Olof. Det känns nästan övermäktigt att skriva blogg när det är så mycket som vi gjort och vill tala om men jag får ta det i korta drag så ni orkar läsa klart!
Vi började semestern med att åka upp till Karin och Per-Olof i vackra Digernäset i Jämtland. Där skulle vi fira en jubilar som fyllde 60 år, nämligen Per-Olof. Det blev en jättelyckad fest med mycket god mat (min moster är fenomenal på att tillaga all mat själv!) och trevliga människor (47st tror jag). Jag gick motvilligt och lade mig när klockan var midnatt (har svårt att lämna utsikten och de underbara ljusa nätterna) och Micke kom insläntrande vid 03.00 på morgonen, glad i hågen! Som sagt en riktigt trevlig fest!
På Digernäset fick jag även träffa mina kusiner Mikael och Stefan med deras familjer, alltid roligt för det blir ju inte så ofta. Stefan har numera två underbara tvillingflickor vid namn, Elida och Hermine (1,5 år gamla) och Mikael har en ljuvlig dotter vid namn Nellie 1 år och så fick jag ju träffa deras kelpievalp Zita som ser ut att bli en riktigt trevlig hund (bilder på henne finns i familjealbumet).
I år igen gjorde vi den fantastiska trippen att ta c:a 20 får över fjället till ett bete. De lastas i transport i Fäviken och lastas ur vid en traktorväg där trippen startar. I år hade vi sån tur så vi fick hjälp av en jättetrevlig kille vid namn Fredrik och hans hund CMM's Bill, en trefärgad hane som var 4år och som Fredrik köpte grundtränad. Vilken tur! Bill och Zäta jobbade bra i hop! Bill hade en rolig variant av att få fåren att röra sig framåt om det blev stopp, en riktig sidtackling så blev det fart. Det gick riktigt bra, men en tacka var tjurig och vände upp mot hundarna hela tiden och i ett svagt ögonblick satte hon fart och stångade Zäta rakt i sidan! Jag riktigt hörde hur luften liksom gick ur....och tänkte att nu har han brutit revbenen. Zätas reaktion blev ASFÖRBANNAD!!! Han skällde till en gång sen liksom flög han på tackan och högg henne ett flertal gånger i sidan. Så arg! Ni kan gissa att han inte släppte henne med blicken under de timmar som var kvar, han visste exakt var hon befann sig någonstans i flocken. Bill blev också stångad när han vände baken till en gång. Det var fantastiskt och se dessa två hundar hur de jobbade ihop och hur de ibland gick på den elaka tackan från varsitt håll! Vilket samarbete! Jag kan berätta att tackan var betydligt mildare i slutet av vår flytt.

Efter 5 dagar hos moster Karin begav vi oss till pappa och Anita. Där har vi badat, fiskat samt shoppat i Härnösand och också fått äran att delta vid en taklagsfest hemma hos pappa och Anita. Anledningen var att de har renoverat i stora huset, hela köket och salen och det blev sååååå fint och Anita har flyttat in! Festen blev även här otroligt lyckad med mycket god mat (kan tala om att Anita också är en mästarinna på att laga god mat!) samt trevliga människor. Som pricken över i kunde också meddelas att pappa och Anita nu har förlovat sig.
Jag hann också vara åskådare på en IK2 tävling hos Nina Melin i Viätt. Hon gjorde många bra rundor med hennes hundar, Ronja 90p, Lot 89p!!!! STORT GRATTIS!
Pappa har varit så snäll och lämnat 5 tackor till Zäta och mig att ha och träna på i sommar. I år blev det riktigt bra tackor som inte var så människoglada och som flyttade sig för Zäta. (se bilder i vallningboken) Det vi la fokus på i år var visselsignaler! Jag hade gett mig f-n på att jag skulle lyckas vissla. Jag beslöt mig för 5 signaler (som jag kunde få fram i pipan) och sedan lade jag munkavel på mig själv! Jag skulle alltså vara tvungen att få fram signalen först innan jag hjälpte till med en verbal hjälp. För mig har visselsignalerna varit ett stort hinder eftersom jag inte tycker om att skrika högt (vilket jag måste när det blir långa avstånd) och jag har velat om vilka signaler som är bra för hunden samtidigt som de måste vara så enkla att jag kan vissla dem! SÅ nu bestämde jag mig för att strunta i allt och bara bestämma mig och sen KÖRA JÄRNET!
Jag tränade c:a 2-3 korta pass om dagen (tänk vad fantastiskt det är när man har nära till egna djur!!!!) och gissa om både Zäta och jag blev trött. Men herregud vad fort det gick ändå att han förstod vad jag ville med mina signaler. Älskade Zäta gjorde ALLT för att det skulle bli rätt och jag gjorde ALLT för att vissla rätt varje gång och det gav som sagt resultat. Så roligt även om han tar fel i bland så känns det ändå så rätt att vissla nu och han är ju så lyhörd och styrbar så tar han fel är det bara att vissla ner honom på en gång och vissla om.

Nu när jag kommit hem har jag också hunnit med att träffa Annica och Prima! Åh vad jag tycker den hunden är kanon. Det uttrycket och den blicken och följsamheten kommer att bli sååå bra framöver. Otroligt vad hon är cool och trygg i sig själv. Annica och Prima har redan starka band i hop, det syns. Jättekul!
Har också varit åskådare på en inofficiell agilitytävling på klubben. Tyvärr blev klockan så mycket så jag och Amanda var tvungna att gå hem och laga middag innan Pernilla och Hedda hade startat! Så synd för jag hade gärna velat se detta duktiga ekipage, men ,men det lär väl bli fler gånger hoppas jag. Kan inte låta bli att bli inspirerad och betagen av den rådande atmosfären som är runt en agilitytävling. Det känns avslappnande och tillåtande och det är människor i alla åldrar och former! Bara det är gott nog för att börja träna agility, sen tycker ju hundarana att det är kanonroligt, det syns också! Och det hundarna tycker är kul brukar ju även förarna tycka är kul, eller hur? Kram kram

Hemkommen från semestertripp!

Nu har vi kommit hem från en härlig semester i Åre och hos min pappa i skallsta. Återkommer snart och berättar hur vi haft det! Nya bilder kommer också att läggas in. Kram

Kändis, Prima och grinig gammal gubbe...

I söndags gick Zäta och jag till klubben. Där skulle vi träffa Annica och Juni för att träna lite lydnad. Väl framme var det full aktivitet på agilityplanen och Pernilla och Hedda var även där vilket var kul! Det blev som vanligt mycket prat (som jag älskar) men även träning så klart. När vi var klara gick vi till parkeringen och då kommer en bil upp som stannar och ur den bilen kliver en man ut som hälsar och vi hälsar tillbaka och stannar vid Annicas bil. I samma ögonblick som jag sa hej tänkte jag att; gud vad jag känner igen den karln men kunde inte placera honom....han kliver ut och börjar gå ett personspår bredvid oss. DÅ kommer jag på vem det var, Jerry Williams så klart! Jo då han tog ut sin finfina Malinoishane ur bilen och spårade samt tränade lydnad på apellplanen, verkar vara två coola killar båda två.
Här hemma har vi konstaterat att våra hanhundar ryker ihop mer än vanligt. Jag har tittat på i vilka situationer detta händer och kommit till insikt att det är Nico (inte oväntat...) som är vår polis som utlöser 99% av alla bråk. De ryker inte ihop länge för Nico (som sätter igång det hela...) ger sig lika lätt när Zäta blir förbannad och tycker att nu får det f-n vara nog! Men..han är lika fort på Zäta igen (om han tycker att det behövs!) Det kan handla om att Zäta rör sig för fort på balkongen (när ungarna spelar fotboll på gräsmattan) eller att vi säger till Zäta (2 sek senare är Nico där och håller med om att han behöver sig en åthutning till...) Nåja kan väl bara konstatera att han blivit en grinig gammal matglad gubbe!
Nu har jag återigen haft förmånen att få följa med och träffa Annicas valp, Prima. Även denna gång var det fullt ös i valphagen. Annica kom och hämtade mig vid halv 4. Då hon såg mig komma ut i shorts sa hon: du vågar ha shorts på dig du...
I samma veva ångrade jag mig att jag inte valde långbyxor i stället. Kom ihåg sist hur mycket de hängde i både armar och byxben. Men men, lite spänning ska man väl ha här i livet eller?
Hos Lena fick jag även träffa Linda. En jättetrevlig tjej från Luleå (som för övrigt är delägare i kenneln New Story). Hon hade med sig två hundar, Nio och Kiwi. Kiwi var den tik som Annica önskade sig en valp efter först, men hon fick 7 hanar. När Linda släppte ut sina hundar kom först en otroligt bildskön maskulin herre fram (Nio), mycket vacker och intensiv. Sen såg jag Kiwi, för tillfället urfälld efter valpkullen men gud så fin och trevlig! Wow! Henne skulle jag lätt vilja kidnappa med mig hem! Hon verkade otroligt stabil, lagom storlek och intensitet, förig och kontaktbar, ja allt man vill ha hos en arbetsbar kompis!
På fredag ska Annica hämta hem sin lilla Prima! Har redan bokat in mig på att få vara med på MH beskrivningen av denna kull nästa år. Ska bli spännande att följa Prima och Annica tills dess. Som sagt, Annica kommer förhoppningsvis få många härliga år tillsammans med Prima (och ett o annat grått hårstrå på cupen...) men det är ju det som är livet, eller hur?
Kram på Er!

Regn regn och regn..och så valpen Prima!

Nu har det efterlängtade sommarlovet kommit för mina barn och mina elever! Det negativa med att arbeta i samma kommun som sina egna barn är att man inte kan vara med på deras skolavslutningar eftersom man jobbar då. Men å andra sidan har jag varit med på alla deas avslutningar när de var små och sen har man faktiskt alla loven samtidigt som dem vilket inte är alla förunnat (en liten tröst..)



På avslutningsdagen slutar även jag tidigt så då brukar vi baka en avslutningstårta när jag kommer hem. Det är en tårta med marängbotten, vaniljglass, grädde och massor av jordgubbar, mums!



I helgen har vi också haft gäster, nämligen min pappa och Anita. De har varit på bröllop här nere i Sorunda och sov över hos oss i två dagar. Pappas hund Maja var också med men hon fick stanna kvar hos oss medan pappa och Anita åkte på bröllopet.



I helgen har vi också varit på fotbollscup igen, Amanda spelade flickcupen i Margretelund. Det spöregnade HELA tiden från kl 14 när det var samling tikll kl 20.00 då det var över. Jag fick skynda mig hem med henne då hon skulle på utklädningsfest, hon är en riktig partypingla...älskar fester både hemma och borta! Hon hann med en fest även på fredagskvällen också...Raka motsatsen till vår son Mathias som är riktigt hemmakär, vill inte vara ute bland mycket folk eller resa bort. Jag kan konstatera att Amanda är lik Micke i det avseendet och Mathias lik mig.

Nu har jag haft förmånen att åka med Annica till hennes uppfödare för att titta på hennes blivande valp. Det har varit jätteroligt. Nu var de 6,5 veckor gamla och riktiga rivjärn! Kom hem med blodet rinnande från fingret....nej då så farligt var det inte men blodvite uppstod då jag skulle ta bort en valp som fullständigt slet morrande och gjorde dödande huvudryckningar i min jackärm, liksom hängande likt en skyddshund, det var Prima det! Numera kallad "hangar hunden". Gud vad vi skrattade åt detta. Faktum är att hon är kollosalt ljuvlig. Så bedårande vacker, kloka ögon, mörk i ansiktet och supersocial och kontaktsökande. Det känns som om det är en hund Annica kommer att ha riktigt roligt med och samtidigt få ett och annat grått hårstrå på cupen. Kort och gott en kanonarbetshund!





Ha det så bra! Kram

Helgen över...

Ja ha då var denna helg över. I Fredags slutade jag tidigt så jag var hemma vid halv 3. Gick ut en promenad med hundarna och lyssnade till alla lastbilars musik som dånade ut över röllingby nejden. Så härligt att se och höra alla glada studenter, jag blir riktigt glad av det! Var sedan och handlade en present till Marita eftersom jag skulle träffa både Marita och Marianne över en bit mat på kvällen. Det var dags för vår tjejmiddag igen. Alltid lika trevligt att träffa dem.

I lördags var det städ och handlingsdag. Micke hade bjudit över en av sina arbetskompisar, Roberto från Italien för att äta mat och se på Sverige-Danmark matchen. Han hade aldrig varit hemma hos oss tidigare så det var kul. Roberto visade sig vara en riktigt trevlig man och mycket mycket snäll (vet inte hur många ggr han erbjöd sig att hjälpa till med middagen...) Medan de tittade på matchen tog jag mig en promenad med hundarna förbi klubben och tränade lite agility. Jag kan säga att det var helt dött ute på människor, alla satt nog hemma och tittade på TV.

På lördagen gick också Österåkersmilen. Mathias och hans fotbollslag skulle springa 5 km. Just i år hade de dragit om själva milen så istället för att gå förbi vår korsning så sprang nu alla förbi huset! Det var riktigt häftigt att se alla ifrån hustrappen! Sånt gillar jag, när det är liv och rörelse.

I söndags var det dags för både Amanda och Mathias att spela match igen. Jag stannade hemma för det fanns en hel del att ta hand om som jag prioriterade. Roberto åkte med Micke och Mathias till matchen och Amanda fick skjuts av sin tränare till hennes match.
På kvällen åkte jag upp till klubben och tränade Zäta tillsammans med Annica och Juni. Juni går verkligen riktigt bra och i dag gjorde de fjärren på tävlingsmässigt avstånd och alla tre skiften! Snyggt! Zäta var upp över öronen taggad och ville aldrig lägga av och kunde nog ha hållt på hela kvällen. Vi fick till en platsliggning, hoppet, apporteringen och lite fritt följ.

På tisdag ska jag följa med Annica och titta på hennes blivande valp! Ska bli superroligt! Snart är det sommarlov...!!!! Kram Annica

Vårruset

I går gjorde jag något som jag inte har gjort tidigare, nämligen att springa vårruset. Vi var 8 personer från jobbet som anmält oss till vårruset som är 5km långt. Det var en häftig upplevelse! 17000 tjejer var det som sprang eller gick, allt ifrån 10 - 100 år (ja nästan...)
Peter Siepen var konfrencier under kvällen och han gjorde ett strålande jobb i chockrosa gympaskor, gul hawaiiskjorta och blå/rosa shorts! Han är bara för underbar.

Lyxigt var också att det gick en buss från kyrkligt centrum kl 17.15 för alla som skulle springa och den stod så snällt och väntade på oss kl 21.00 när vi trötta och glada ville hem igen.

Innan start var det uppvärmning med friskis och svettis. Jag kände mig verkligen som ett får invallad i en fålla. Min fålla hette "jogga" dvs för de som joggade men kanske inte hela tiden...

När startskottet gick för "min fålla" var adrenalinet på topp! Trodde aldrig att jag skulle orka springa runt hela banan utan stopp, men jag lyckades och utan att vara död vare sig efter eller i dag. Så nöjd med mig själv! Jag kan väl säga att det gick inte fort, men jag tog mig runt. Kroppen har sagt sitt...springa är helt ok, innebandy är inte ok! (för er som kommer ihåg hur jag mådde efter den matchen).
Efteråt fick vi alla en medalj och en picnickorg som vi avnjöt i det gröna.

Nu till något mer roligt! I dag fick jag beskedet att jag har blivit antagen till den kurs på universitetet som jag sökt till hösten. Åh vad jag blev glad!

I helgen ska jag träna lite lydnad, tittade på lite tävlingar som ser intressanta ut i sommar.

Det ska bli riktigt roligt och ut och tävla igen. Ha det så bra! Kram

Jämtlandsbesök och tapetsering...

vilken tur att jag har en moster som är duktig på datorer!

I min gamla blogg var det ju så tråkigt att jag inte kunde lägga in bilder direkt på bloggen. Ja jag vet att det säger mer om mig än om bloggen...men så hade jag tur för min moster Karin och hennes man Per-Olof från vackra Jämtland har varit nere i helgen på besök och Karin har visat mig en annan blogg som det är mycket lättare att lägga in bilder i så den tänker jag använda mig utav! TACK Karin!

I helgen har Amanda och jag sprungit 2,5 km spåret i Domarudden och Micke och jag har nu tapetserat klart i det nya TV rummet i källaren. Äntligen skall det bli stop på allt tjafs om vilken kanal vi ska titta på...

Sen har jag också lyckats att klämma in lite lydnadsträning också.

Ha det så bra! Kram