Inlärning av moment kan...

gå både bra och mindre bra! Det som är frustrerande ibland när det går mindre bra är att allt beror på mig, vilken sorts inlärningsmetod jag använder, hur och när jag belönar och med vad samt hur bra vi kommunicerar med varandra vilket enligt mig beror på hur bra vår relation är. Har man en bra relation är det dock lättare att bli "förlåten" för de misstag man gör och lättare att lära om. Hoppas det i alla fall...
Summa summarum är det onekligen ingen stor skillnad på om jag har en elev framför mig eller om jag har min hund. Allt hänger på att jag anpassar mig till den jag har framför mig och ser till att skapa goda inlärningsmiljöer för just den individen.
Nu till träningen som kommit igång lite efter alla sjukdomar här hemma. Har i dag varit hos Nancy Nilsson och tränat ett pass lydnad, hoppas kunna åka en gång till innan jul och sen kunna vara med på en inomhusträning med Anne i januari, det är ju egentligen ingen tidsbrist jag har att träna lydnad på eftersom det kan jag träna och underhålla här hemma på baksidan eller på min fotbollsplan, jag har kommit på att det mest är brist på ork och energi efter en dag på jobbet..hm hm..tål att tänkas på.
Nancy är en jättebra coach hon också, tydlig, rak och humor och duktig på att lära ut och så bjöd hon på sol!!! Tack Nancy för en härlig dag!
När jag kom hem var jag så inspirerad att jag ville träna vidare på sista skiftet "stå" i fjärren. Gick in i sovrummet och stängde dörren, tog fram klickern och godiset och började med att hålla godis framför för att få till en bra teknik i ligg och stå. Efter ett par gånger tog jag bort godiset och sa kommandot stå och han reser sig enligt fällknivstekniken och jag klickar och fram med belöningen och jublar, zäta jublade också! Nu kan man ju tänka sig att jag skulle vara så klok att jag slutade här...eller? Nej så klok var inte jag utan ville göra ett skifte till och då händer något som är så typiskt oss. Zäta ställer sig upp på kommandot men slänger fram ena tassen och stampar till på mitt knä för att jag har händerna framme på mitt knä och han är van att ha handen som target vid "give me five"(jag sitter framför honom) och där klickar jag!! GRATTIS Annica! Nu har du inte bara lyckats få till nysandet i fria följet utan även ett fotstamp i fjärren! Började snabbt klura och tänkte att jag flyttar mig längre bort från honom så att han inte når mig och kan stampa till. Sagt och gjort, ett skifte till och han ställer sig kastar sig fram samtidigt som han kastar fram ena tassen i luften innan jag hann hejda honom....hade man filmat detta hade man säkert kunnat se hur det riktigt ryker ur våra öron av ren frustation och tankeverksamhet. Snabbt tar jag ett kompostgaller och lägger på golvet mellan mig och Zäta för att hindra honom att komma fram och då skulle jag kunna belöna snabbt...trodde jag ja! Nej där sa kloka Zäta stopp "nu får du väl för f-n ge dig" till mig och då tänkte jag att det är nog bäst att pausa (äntligen gjorde jag något klokt). Kunde ju inte släppa det där heller så efter en ganska lång paus och analyserande av vad som gick fel och hur jag kan göra det bättre så försökte vi igen som vi gjorde från början med godis framför och mycket belöning för att få in tekniken och ett roligt samarbete igen och efter det gick det även att göra utan godis men då blev det en tass i luften (något hade han lärt sig där också...) och det brydde jag mig inte om i detta skede. Nu får vi backa helt och bara köra med godis i handen en tid framöver. Det blir ju liksom omöjligt att kasta sig fram till mig på 20 meter och stampa till sen på tävling eller vad tror ni?Ja som sagt man får det betende som man belönar för helt klart!