Härlig dag i hundens tecken...

I dag tog jag hundarna på en långpromenad runt 10km spåret i domarudden, det var en härlig tur, lagom varmt, lagom mycket möten och massor av smultron och blåbär i skogen!

Den enda nackdelen (om man nu ska nämna det) är att det är fullt med fästingar i det området. Plockade säkert mellan 10 och 15st i olika omgångar som kröp runt på nicos huvud när jag kom hem. Zäta får inte lika många på sig, de hinner väl inte och hoppa på i den farten.

På eftermiddagen åkte jag upp till klubben och träffade Annica med Juni och Prima (terv- ligan..) Jag tränade fritt följ, den senaste träningen har jag lagt belöningsfokus på vänster om halterna och wow..i dag var de jättebra. Vi tränade också stegförflyttningar och även dem kändes riktigt bra. Eftersom Zäta går extremt mycket (och snabbt) på mitt kroppsspråk måste jag vara supernoga med hur jag rör mig. I fria följet läser han min axel så då måste jag vara jätteförsiktig i höger om halterna, jag får bromsa in lite med axeln och sätta vänster foten lugnt, då hamnar han perfekt, annars kommer han för fort runt och hamnar lite snett fram. Hoppas kunna göra det osynligt så det inte blir något dubbelkommando när jag tävlar.

Fjärren har gått kanon tills vårt förra träningspass när jag skulle göra fyra skiften. Då tänkte Zäta ta belöningen efter två skiften varpå jag lugnt harklar till och då stannar han till, halvkonstig med öronen lite strukna, vinklade bakåt och sen lägger han sig ner fortfarande med det där obehagliga osäkra uttrycket till mig. Jag stod lugnt och tänkte att jag sätter upp honom nu och klickar, då får han gå och ta sin belöning så löser vi upp hela situationen igen och börjar om från början. Trodde jag ja...tror ni han satte sig upp med den känslan i kroppen? Icke sa nicke (man borde ha vetat det...) det var bara att gå fram och ta godiset och kliva åt sidan och göra annat. I dag gick det mycket bättre även om jag anar en liten osäkerhet hos honom som tidigare inte har funnits men jag hoppas att vi kan komma tillbaka till att han blir helt säker igen.

Vi tränade också apportering och platsliggning samt ställande och inkallning med ställande samt rutan.

Annica och Juni tränade på för fullt och rätt var det va när jag tittar till gör dem en förstklassig "fjärr", alla skiften på avstånd! Klockrent och så snyggt!!!!

Lilla Prima fick göra några inkallningar och när de går tillsammans ser det så fint ut. det ser nästan färdigt ut..full kontakt hela tiden. Den tiken är bara så läcker. Vilket kap! Sätter ut en bild på Annica och Prima som vi tog för 2 veckor sen. I veckan ska vi fota mera och kanske filma! Ha det så bra. Kram