Kändis, Prima och grinig gammal gubbe...

I söndags gick Zäta och jag till klubben. Där skulle vi träffa Annica och Juni för att träna lite lydnad. Väl framme var det full aktivitet på agilityplanen och Pernilla och Hedda var även där vilket var kul! Det blev som vanligt mycket prat (som jag älskar) men även träning så klart. När vi var klara gick vi till parkeringen och då kommer en bil upp som stannar och ur den bilen kliver en man ut som hälsar och vi hälsar tillbaka och stannar vid Annicas bil. I samma ögonblick som jag sa hej tänkte jag att; gud vad jag känner igen den karln men kunde inte placera honom....han kliver ut och börjar gå ett personspår bredvid oss. DÅ kommer jag på vem det var, Jerry Williams så klart! Jo då han tog ut sin finfina Malinoishane ur bilen och spårade samt tränade lydnad på apellplanen, verkar vara två coola killar båda två.
Här hemma har vi konstaterat att våra hanhundar ryker ihop mer än vanligt. Jag har tittat på i vilka situationer detta händer och kommit till insikt att det är Nico (inte oväntat...) som är vår polis som utlöser 99% av alla bråk. De ryker inte ihop länge för Nico (som sätter igång det hela...) ger sig lika lätt när Zäta blir förbannad och tycker att nu får det f-n vara nog! Men..han är lika fort på Zäta igen (om han tycker att det behövs!) Det kan handla om att Zäta rör sig för fort på balkongen (när ungarna spelar fotboll på gräsmattan) eller att vi säger till Zäta (2 sek senare är Nico där och håller med om att han behöver sig en åthutning till...) Nåja kan väl bara konstatera att han blivit en grinig gammal matglad gubbe!
Nu har jag återigen haft förmånen att få följa med och träffa Annicas valp, Prima. Även denna gång var det fullt ös i valphagen. Annica kom och hämtade mig vid halv 4. Då hon såg mig komma ut i shorts sa hon: du vågar ha shorts på dig du...
I samma veva ångrade jag mig att jag inte valde långbyxor i stället. Kom ihåg sist hur mycket de hängde i både armar och byxben. Men men, lite spänning ska man väl ha här i livet eller?
Hos Lena fick jag även träffa Linda. En jättetrevlig tjej från Luleå (som för övrigt är delägare i kenneln New Story). Hon hade med sig två hundar, Nio och Kiwi. Kiwi var den tik som Annica önskade sig en valp efter först, men hon fick 7 hanar. När Linda släppte ut sina hundar kom först en otroligt bildskön maskulin herre fram (Nio), mycket vacker och intensiv. Sen såg jag Kiwi, för tillfället urfälld efter valpkullen men gud så fin och trevlig! Wow! Henne skulle jag lätt vilja kidnappa med mig hem! Hon verkade otroligt stabil, lagom storlek och intensitet, förig och kontaktbar, ja allt man vill ha hos en arbetsbar kompis!
På fredag ska Annica hämta hem sin lilla Prima! Har redan bokat in mig på att få vara med på MH beskrivningen av denna kull nästa år. Ska bli spännande att följa Prima och Annica tills dess. Som sagt, Annica kommer förhoppningsvis få många härliga år tillsammans med Prima (och ett o annat grått hårstrå på cupen...) men det är ju det som är livet, eller hur?
Kram på Er!