Nytt jobb...

Ja då har man sagt upp sig från jobbet! Känns lite overkligt men samtidigt en personlig utveckling och utmaning. Efter snart 6 år i kommunen sökte jag ett jobb i Täby kommun med elever som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och ett arbete i liten grupp. Känns otroligt roligt att få fortsätta att jobba med dessa elever men i en annan kommun.

I fredags var jag och hälsade på så att både jag och eleverna skulle få ett ansikte på varandra innan jullovet. Det gick jättebra och de var så gulliga och fina på alla sätt. Mina nya kollegor är även dem helt underbara....det känns som om det är "högt i tak" med humor och mycket ambitiösa människor. Självklart är det jättetråkigt att lämna mina nuvarande elever och kollegor som är fina på alla sätt och vis, men det känns helt ok att pröva en ny kommun.

Träningen med Njörvar fortskrider och är superkul!
Stallet ordnade en glöggritt till första advent och det var en upplevelse. Vi var 11 ekipage som red ut i ett soligt vinterlandskap som påminde om Narnia. Så vackert!!!! När vi ridit halvvägs hade resten av gänget anordnat med glögg och fika i skogen. Njörvar älskade både lussekatter och pepparkakor och jag med.

Hoppas ni också har det lika bra därute! Många kramar från oss.

Vilken hund....

I helgen gick jag en långpromenad med Annica och fina Prima. Efter promenaden skulle jag klippa klorna på Prima. Båda Annicas hundar är så roliga eftersom de alltid "drar" ner Annica på vår baksida eftersom ingången till hundtrimmet är där, så lyckliga. Väl inne vet Prima exakt vad som gäller, vips så hoppar upp själv numera och installerat sig på trimbordet sittandes fint och väntar på att jag ska börja klippa för då kommer godsakerna fram.

Allt går som vanligt bra och Prima får hoppa ner efteråt. Men eftersom hon tycker så mycket om att klippa klorna (läs att få godis) så hoppar hon raskt upp igen och sätter sig varpå jag belönar henne med godis. När hon är på väg ner igen och Annica är på väg ut tar helt plötsligt Prima världens sats och hoppar upp på vår blombräda (!) som är vid fönstret på vägen ut. Nu är det så att brädan inte är mer än 20 cm bred och lös...och dessutom full av saker. Ett BRAK och en fantastisk syn då jag ser Annica fånga Prima i luften, saker som flyger och precis när Prima är nere på marken igen ser hon sin chans och hoppar raskt upp på trimbordet och sitter där helt stilla och fint för att få en belöning. Annica ja hon står nerböjd och plockar div blomkrukor och annat. Allt gick så fort och jag har sällan skrattat så mycket åt denna händelse. Jag tror säkert att vi skrattade i minuter medan Prima satt och undrade när godiset skulle komma! Vi konstaterade att Prima kommer nog att gå till historien på många sätt....det märks att hon är klickertränad och därmed en mycket kreativ och initiativrik hund. Fantastisk på många sätt. Ett minne för livet! Kram

Härliga dagar

Denna vecka har jag haft härliga dagar med barnen och alla fyrbenta vänner. I onsdags åkte jag ut till Karin för en promenad med våra vovvar. Vi har inte träffats på jättelänge så det var verkligen på tiden. Trots att det regnade på oss under hela promenaden var det jättekul och både Zäta och Yill hade lika skoj som vi tvåbenta hade. Kan konstatera att vissa människor får man energi av och det känns bra i hela kroppen när man träffas, Karin är en person som jag får energi av och bara mår bra av att träffa. Hoppas att även jag ger henne energi....

Efter promenaden fikade vi och sen bar det av hemåt med en förhoppning att det inte tar lika lång tid till nästa träff.

I dag skjutsade jag ner Amanda till sporthallen då hon skulle åka på innebandycup hela dagen. Efter det åkte jag iväg till stallet i det sagolikt vackra vädret, sol, vindstilla. Me like!

Jag red ut och hade Zäta med mig. Han var med ett par gånger när jag hade min förra häst Torino och jag kan konstatera att han inte glömt det, glädjen var STOR när han förstod att han skulle få följa med ut i skogen! Njörvar är en cool herre men hade inte mycket till övers för Zäta som gärna ville valla och stoppa honom emellanåt, men det var bara att säga åt zäta att gå framåt så gjorde han det, min fina kille! Kändes så bra att ha zäta med så det blir många fler tillfällen framöver.

Var i fängelseskogen häromdagen och gick med Zäta och på tillbakavägen kommer det två snauzrar (hur f-n stavas det..?) framfarande till oss, givetvis var det två hanar och jag förstod direkt att jag inte kunde göra mer än att fortsätta gå och vara lugn. Mycket stök och vrål kom från alla tre men det hände inget allvarligt som tur var. Jag inser att det inte spelar någon roll hur mycket koll och lydnad jag själv har på min hund, det kan sluta i katastrof ändå! Att folk inte är mer rädda om sina egna hundar än så....ja det är oroande.

Hittade ett gammalt kort på fina Torino sommaren 2006

Höstlov!

Nu har jag öppnat hemsidan igen och då även bloggen.
Nu stundar ett härligt höstlov, jag jobbar mån och tis men sen är jag ledig i ett par dagar. Det ska bli så skönt. En hel del har hänt sen sist jag skrev, många roliga och härliga stunder med familj och hund samt hästträning, men också tråkiga som att Nico varit sjuk. Han är nu på bättringsvägen och ska på återbesök på tisdag.
Tävlat har jag också hunnit med. Anmälde mig till två 3:or helgerna efter varandra men lyckades inte få till det. Det jag var nöjd med var att han höll ihop så himla bra hela tävlingen och vi fick flera riktigt fina poäng, men i lyd.klass 3 och i Elitklass finns det inte något utrymme att "nolla" nå´t moment...och vi nollade två.....rutan och hoppet! Båda tävlingarna. En gång är ingen gång men blir det två ggr är det dags att bryta. Just nu vilar vi oss iform och kommer att ta nya tag och anmäla oss till nya tävlingar till våren.
Tränar även med Njörvar och har turen att ha en helt fantastisk tränare som heter Kristina. Det är så kul och går riktigt bra. Kan t.o.m få honom i tölt nu....(skratt). Amanda tränar också och hon och Njörvar är ett sånt vackert par. I bland när jag står och tittar på dem när de tränar kan jag komma på mig själv med att bli alldeles rörd.

Hemma igen...

efter semestertripp hos min pappa och Anita. Vi var där i en vecka och Amanda hade med sig en kompis. Mathias hade inte lust att följa med alls när vi skulle åka. Han ville gärna träffa morfar och Anita men han va så trött på att åka bil efter fotbollscup till Finspång och en vecka i Göteborg på Gothiacup! Jag förstår honom, men så här i efterhand är han nog glad över att ha följt med. Han har ju fortfarande 2,5 vecka kvar här hemma innan skolan börjar igen.

Hos pappa hann jag med att träna Zäta lite, jag la spår (i fårhagen...) och tränade rutan, fjärren och fria följet. Sen hade pappa sparat fyra träningsfår till mig så jag vallade lite också.

Nico den lilla filuren levde livets glada dagar hos pappa, tyvärr till nackdel för hans leder. Min faster bor också på gården och hon har en finsk lapphundstik som gärna ville leka med våra grabbar och Nico är inte den som säger nej till en tik...(inte Zäta heller för den delen) så varje kväll var han så halt och stapplade sig fram eller bara rullade runt på sidan. Jag tänkte att så glad och nöjd som han är nu om dagarna spelar det ingen roll om det blir hans sista sommar, då får han i varje fall vara lycklig. Nu hemma är han ohalt igen om än mindre lycklig.....

Tid till eftertanke...

kommer som ett brev på posten när jag får ledigt. Det är inte förrän då som jag har tid att tänka på annat än jobb och att få vardagen att gå runt med allt vad det innebär. Just det här lovet känns väldigt långt (än är det ju inte slut), kan bero på det fantastiska vädret. Hittils har vi varit i Finland på besök hos Mickes släkt och det var första gången som jag lämnade bort båda hundarna i en vecka! Stort tack till Katarina med familj som kunde ställa upp och ta hand om våra juveler. Jag måste medge att det var grymt tomt utan att ha hundarna omkring sig, men som tur var kom det en grå katt förbi varje dag som vi matade och gav dricka (värmen i öst var =30gr). En dag kom det även besök av en vän till familjen och hennes barn och barnbarn i vagnen. Med sig hade de också en mellanspets (black and tan) som sprang lös till min stora glädje! När de kom in på gården gick alla fram till vagnen för att titta på bebisen...alla utom...jag...som satte mig ner hos hunden (det är nästan så man skäms) men så typiskt mig. Nåväl bebisen var också hur söt som helst.
När vi kom hem var det ett kärt återseende med hundarna och en stund senare kunde jag inte låta bli att åka förbi Njörvar som stod i hagen. Dagen efter red jag ut i skogen och jag kan inte låta bli att känna in och beundra allt levande i naturen med alla sinnen, ett fantastiskt samspel och så många djurupplevelser jag har varit med om när jag ridit ut. Samma sak händer när jag är i skogen med hundarna på långpromenad, jag är en sån som inte tycker så mycket om att gå där jag kan möta andra människor och deras hundar. Jag vill helst gå i naturen och vara en del av den i stillhet tillsammans med mina hundar, det har förekommit att jag kramat träd eller bara velat känna barken under mina händer....nej snart kommer dem med den vita tvångströjan, bäst att bli normal igen och rätta in sig i ledet! Nåja vad är väl en promenad i skogen...
Med ljus och värme/Annica

Vallhundar...

är alltid bra att ha! Som i veckan när jag skulle åka upp till Njörvar för att sätta på han en flugmask står det tre fina stooora High land cattle kor en bit in vid grinden och stirrar på mig när jag ska gå in. Jag vet att de är snälla, men ändå känns det i maggropen när de står där med sina gigantiska horn och bara stirrar rakt igenom en...jag kollar om jag liksom kan stryka ut med staketet så jag snabbt skulle kunna gå utanför staketet om utifall de skulle attackera mig, tyckte inte det var någon bra idé och tillslut fick jag ett fnissanfall och fick säga åt mig själv att inte stå här och skrämma upp mig själv!!! Då kom jag på att i bilen satt ju min godkända vallhund, ja jag vet att han är godkänd på får, men jag tänkte att jag provar och ser om han förstår att han ska valla korna och om korna snällt flyttar sig för honom. Sagt och gjort öppnade jag bilen och skickade sakta in zäta mot korna och vips så vände sig korna om och gick åt andra hållet. De hade säkert flyttat sig för mig också (lätt och va kaxig i efterhand...)men det kändes så skönt att bara släppa ut hunden och låta han ta ett par steg mot dem och se att det funkade. Zäta var riktigt stolt och skulle mer än gärna vilja valla dem mera, men han följde med in och hämtade Njörvar och passade på att tjuvvalla lite på honom i stället...

Nu sitter fjärrdirigeringen riktigt bra tävlingsmässigt, sen kan ju alltid allt hända men det är en sån skön känsla när ett moment sitter riktigt bra. Har varit hos Nancy och hon gav mig ett par bra tips och som alltid åker man därifrån med ny inspiration och glädje. Tack Nancy! Jag har även fått förmånen att åka med Annica och Prima till Carro (finns på min länksida) och lägga spår. Blev glad då sist jag spårade med Zäta gick det inge bra, nu gick det bättre även om det var ett riktigt kort spår med 4 saker i spåret så är jag glad att han överhuvudtaget spårade.

Annica och jag åkte även ut och skulle titta på apelltävlingen på Täby/Danderyds BK men vi orkade inte vänta på att appell lydnaden skulle börja så vi åkte hem, men vi fick se lyd kl 1 och 2 och Annica och Prima passade på att träna lite inne på planen när den var tom.

Ha det så bra i värmen! Kram

Sommarlovet här!

och värmen med den vill jag lova! Vilken hetta...men så härligt för alla som kan vara ute och bada eller bara ligga i hammocken och läsa en god bok.
Nu kan vi konstatera att "smekmånaden" är över för Njörvar för nu testar han oss var dag genom att snällt gå med ut ur hagen men väl utanför blir han fastvuxen! Får numera ha med mig ett spö när vi ska hämta honom och då går det fin fint (ja vem skulle inte röra på sig om det väntas spö...).
Han går riktigt fint både vid uteritt och att rida på volten även om han är måttligt road av att trampa runt på volten. I förrgår när jag red ut själv galopperandes på en bred traktorväg genom skogen tyckte jag att det var något märkligt framför oss på vänster sida av vägen. När jag kommit 20-30meter så såg jag att det var en älgko som stod helt stilla och stirrade på oss! Jag saktade in och skrittade lite sakta fram för att se om hon flyttade sig, men icke sa nicke, hon liksom Njörvar stod fastvuxen i marken. Var tvungen att ta en livlina och fick snabbt upp min mobil för att ringa en vän om råd. Vännen i detta fall blev min käre far som är jägare och som kan sina pricktavlors beteende. Han tyckte att jag skulle rida tillbaka en bit för att se om hon var på väg över vägen eller kanske väntade på sin kalv. Jag stod säkert runt 5 min och väntade medan bromsar stora som reaplan (nåja lite överdrivet kanske) tog tuggor av både mig och Njörvar. Tillslut bestämde jag mig för att vända och rida tillbaka igen då kon inte bahagade att flytta på sig.

Midsommarafton flöt på så fint. Min bror Niclas kom över och vi åt god mat hela dagen kändes det som...mat...mat..mat och dryck. Själv höll jag mig till alkoholfritt alternativ då sonen skulle på fest i Täljö så jag var chaufför och kände mig som en riktig vinnare på midsommardagens tidiga morgon!!!

I går var jag på klubben och tränade. Jag har ju tabbat mig vad gäller vittringen med Zäta då jag för ett par månader sedan lyckades få till en rejäl låsning på honom (hemma på baksidan) så att han inte ens ville gå ut till vittringen, han tyckte då att jag var allmänt äcklig och farlig så jag bröt (och bröt själv ihop) och har sen dess inte tränat. Igår bestämde jag mig för att ta upp träningen igen och bytte plats och begav mig till klubben. Friskt vågat startade jag med vittringen och stoppade in en pinne i armhålan som han sen "bara" fick hålla och klick, sen lade jag ut 15 pinnar med mellanrum och strödde ut godis mellan så att han kopplade på näsan när han kom dit, förnöjt kunde jag höra ljudet av en fullt påkopplad nos som letade och åt godis. Kanon tänkte jag, han kopplar i varje fall inte ihop något negativt ännu....efter det lattjade vi lite tillsammans och sen lade jag ihop alla pinnarna i en stor hög och lade min "svettpinne" framför och skickade honom OCH han går ut och nosar på "svettpinnen" och GRIPER den och kommer in! Thank god för det. Mer av vittringen vågade jag inte röra eller göra så vi tränade fjärren och inkallande med ställande samt sitt i grupp (fast då utan grupp) och en kort platsliggning. I kväll ska jag åka till klubben och träffa Annica och Prima och det ser jag fram emot.
Kram

Härliga dagar och snart...

...sommarlov!!!!
Kvällarna med Njörvar har verkligen flygit iväg. Om det är nånstans där jag lever i nuet utan tider och planering framåt så är det i stallet. Timmarna flyger iväg och jag har så roligt! Nu har Amanda varit ute på sin första skogsridtur och det gick jättebra. I dag var jag även och hämtade ut sadeln som jag beställt så imorgon blir det premiärtur i den.

Dagarna på jobbet går desto saktare och nu längtar jag verkligen efter sommarlov. Spelar ingen roll vilket väder det är bara det att inte ha någon väckarklocka som ringer på morgonen gör mig lycklig. Att stilla dricka mitt morgonkaffe utan att behöva åka hemifrån är en lyx i livet tycker jag. När man är ledig hinner man ju även med allt som man vill hinna med, nämligen hemmet, familj och vänner, hästen, hundarna och sist men inte minst sig själv!

Så snart kommer jag även dra igång Zätas träning inför 3:an, känns kul att träna när tid finns för då kommer oftast motivationen tillbaka. Har som sagt haft en svacka vad gäller hundträningen men hoppas nu kunna träna oftare.

Ha det så bra! Kram

Första ridturen

Igår kom vår häst. Vi hade sån tur att vi inte behövde hämta honom utan de förra ägarna skjutsade hem honom till oss. Det var en fantastisk känsla att öppna dörren till transporten och se Njörvar igen. Vi lastade ut och Amanda stod och höll honom medan vi skrev lite papper och sånt.
Njörvar får gå tillsammans med tre andra hästar i en hage en bit bort så vi tog en promenad dit och släppte in honom och det gick hur lugnt som helst, inga skrik, sparkar eller tjurigheter.
Vi stod i hagen och jag tänkte att det här är livet....solen lös, fåglarna kvittrade och Amanda och jag njöt av att se vår nya häst beta i hagen.
I dag kom hovslagaren då Njörvar var i stort behov av en verkning och nya skor. Det är helt otroligt vilken cool häst han är. Han går med vart man vill och står lugnt och stilla medan hästar och folk är runt omkring honom på sitt nya ställe. Vilket temperament!
Efter skoningen fick jag låna en sadel av Tina så att jag kunde rida ut (sadeln följde inte med hästköpet) och jag red ut 1,5 timme i skogen. Njörvar visade sig vara en härlig och stabil personlighet även vid uteritt själv, så pigg, lyhörd och snäll.
Vad jag inte visste däremot var att han var en "kändis" bland de personer som är ute på tävlingsbanorna. Flera i stallet kom fram och gratulerade till att få köpt en sån bra häst som Njörvar. De hade både hört talas och sett honom ute på banorna.
I morgon ska Amanda och jag åka till Hööks och handla sadel och div annat smått och gott sen blir det rida av igen....kram

Det där med egen häst...

...tog verkligen mer fart än jag nog själv trott. På torsdag kommer han nämligen hem till oss, vår Njörvar. En islandshäst som passar Amanda och mig perfekt!
Det har gått drygt 2 år sedan jag tog beslutet att överlåta min älskade Torino som jag fått av min pappa i examenspresent (!) 2004. Torino och jag hade många fina år tillsammans, men jag tror på att allt har en mening. Torino som för närvarande bor på Tyresö hos Maria har ett fantastiskt liv där. Hos oss var förhoppningen att vår dotter Amanda skulle kunna hjälpa till när hon blev äldre, men Torino passade inte Amanda (som var lite rädd och ung) och han var outbildad så hon tröttnade och slutade rida efter 4 år på ridskola. Nu ser läget annorlunda ut och islandshästar är nå´t som både hon och jag fastnat för. Jag började rida lektion och på den vägen är det.....nu har vi hittat en fantastisk läromästare som vi kan utvecklas tillsammans med och ha roligt. Han är bara så fin och snäll i ALL hantering och en fröjd att rida en sån utbildad häst som han är.
I dag vetr.besiktades han och gick igenom. Nu på torsdag kommer han hem till oss och ska stå på lappdals gård med ett gäng islänningar.

Jag har fallit till föga...

för att börja blogga igen, inte nu, men inom kort!
Kram

Älskade vår!

Nu är verkligen våren i full gång och jag bara njuter i fulla drag. Kvällarna är ju så långa och ljusa vilket innebär att man inte behöver stressa med att hinna gå ut en promenad med hundarna eller träna innan det blir mörkt.

I helgen har vi premiärgrillat och brorsan kom på besök vilket alltid är lika roligt!
På tisdagarna har jag börjat rida (eller åka som en del säger...) islandshäst. Det är verkligen roligt! Inte alls så lätt som det ser ut att få hästen i 4 olika gångarter. Varje vår suger det till i "häst tarmen", har man en gång haft egen häst är det en speciell känsla som infinner sig när man börjar rida igen och när våren kommer. Det är som med hunderiet, en speciell livsstil helt enkelt som passar mig ypperligt! Nån gång blir det kanske en egen häst igen....

Zäta har fått förmånen att följa med Malin till agilitybanan och lektränat. Själv har jag tränat lydnadsmomenten inför 3:an och konstaterat att det inte är så många moment som är kvar innan det är dags att debutera. Nu börjar ju den bästa träningssäsongen så ligger jag i nu och tränar hoppas jag kunna tävla i sommar.
Har också varit hos Åsa och Anders och gosat med deras underbara mallinoisvalpar och Tervurensvalpar! för det föddes 3 "tervar" i den kullen.

Väntar med spänning på när Marie (Diva) kommer hem med sin lilla korthåriga collietikvalp här i maj. De är ju bara för underbara alla dessa "oskrivna valpar" som man inte vet vad det blir av. Stor kram

Vad är det med mig och alla klubbar....

egentligen!
Alltid när jag blir intresserad av något och vill lära mig eller bara vill veta mer av ren nyfikenhet så går jag med i alla dessa klubbar. Nu är jag med i Sv colliklubben, Sv spets och urhundklubben (Pomerainian), AbFv Belgiska vallhundar samt klubben "Stormur" (islandshäst), också självklart Sv vallhundsklubben och SBK samt SKK.
Tidigare har jag gått med i Papillonringen (är ju så kär i denna ras) och nån klubb med Kelpie och cattledog (när jag var intresserad av kelpie). Undrar om jag ska söka för detta?
Älskar att förkovra mig och läsa tidningarna när de kommer, alltid ligger det nå´n på nattduksbordet tillsammans med någon pedagogisk litteratur och nå´n skönlitterär pocketbok när jag bara vill läsa. Till min stora sorg var Stormurs tidning numera på nätet!!!! Passar inte mig alls, men men det är väl bara att hänga med i den tekniska utvecklingen. Är den typen av person som tycker allra bäst om ett vanligt handskrivet brev levererat via snigelposten....

Nu till hunderiet...
I dag har Zäta gått sitt första spår! Annica (Prima) ringde och frågade om jag ville hänga med ut i spårskogen, Tack! Prima gick jättefint och till Zäta la jag ett rakt spår som fick ligga i 50 min innan vi gick. I början fattade han ingenting, han bara tittade på mig och ville att jag skulle tala om vad han skulle göra och efter lite väntan och några hjälpsteg tog han spåret. I bland vittrade han även i luften, vet inte riktigt varför men fram kom han till slut. Jippie vad glad man blir! Det här tyckte både Zäta och jag var kalaskul, det ända som fattades var kaffetermosen, men den tar jag med nästa gång för det här var definitivi inte sista gången.

Kram på Er i solen

Påsklov!!

Jippie nu stundar ett härligt påsklov med pyssel med familjen och långpromenader med hundarna samt god mat och dryck, kan livet bli bättre? Såg på väderprognosen att det kommer att bli lite sol och ganska varmt ett par dagar, me like!!
Har fått reda på att Nicos uppfödare fått stort pris för sina uppfödningar genom åren, den 5:e bästa hunduppfödaren i hela Sverige blev resultatet! Helt fantastiskt att kunna hålla så hög och jämn kvalité under så många år, du är bara bäst Anne Reider på Shellricks kennel. Grattis än en gång!
I skolan går det bara bra, idag hade vi påskpyssel med alla barnen, de är ju så söta och duktiga allihopa, en fröjd att få ha detta som sitt arbete!
Tyvärr har jag dragit på mig ett virus som gör att jag har ständig yrsel och illamående men jag jobbar ändå, men just nu är jag ganska trött på karusellen i kroppen och illamåendet. I helgen har det hållt på i 3 veckor så på lovet ska jag ner ytterligare en gång till doktorn så får jag se om de kan göra något, men förmodligen är det bara att ha tålamod och vänta.
På lovet ska jag också till Åsa (Wira Bruks kennel) och gosa med 10 mallinois valpar..
Hoppas ni alla mår bra, både fyrbenta och tvåbenta!

Tränat men skulle vart hemma....

i stället. Fast jag träffade som vanligt många trevliga personer på klubben förstås. Hade egentligen ingen inspiration att träna i kväll, men åkte upp ändå, men skulle som sagt gått efter vad magkänslan sa. Zäta var alldeles för het och jag alldeles för ostrukturerad vilket led till frustration hos Zäta och irritation hos mig till följd och sen är nedåtspiralen igång....

Nej! Skärpning Annica!!!! om träningen ska ge resultat så måste jag ha en plan för min träning. Jag kommer ihåg när jag tränade Nico, då hade jag en plan innan vilka moment jag skulle träna och sen analyserade jag alltid träningspasset efteråt och dokumenterade i en bok vilket väder det var, vilka belöningar jag använde till de olika momenten och vart jag tränade och hur de olika momenten gick. Det som gick mindre bra ändrade jag metod på och så fick det bli ett utvecklingsområde till nästa träningspass. Det passar ett kontrollfreak som mig, men som sagt, måsta hitta tillbaka till det. Ska börja med att köpa en träningsbok att föra anteckningarna i.

Ha det så bra både tvåbenta och fyrbenta vänner. KRAM

Träningstisdag

I kväll var jag på klubben och tränade lite lydnad igen. Åkte upp tidigare än 19 då jag hämtade Amanda från fotbollen kl 18.
Gick en liten promenad först och tände sen belysningen och började med lite fritt följ. Håller just nu på att gå långa pass i fritt följ med div olika marscher av olika slag. Tycker faktiskt att han går bättre och bättre ju längre tiden går i fria följet. I början är han alldeles för het och ivrig vilket resulterar i lite puffar och skutt.
Vi tränade även på fjärren och det märks att jag bara tränat på stå och ligg och inte på sitt längre för det hade han helt glömt bort vad det var...jag tänker på vad viktigt det är att man varierar och inte kör fast på vissa skiften eller delar av ett moment under en längre tid.
När jag kom hem gick jag raka vägen in i sovrummet och tränade alla tre skiftena med fokus på att han skulle höra skillnad på kommandona, visst jag fick en del tramp och förflyttningar, men när han väl lärde sig urskilja framförallt sitt och stå så kunde jag gå in och finlira skiftena. När han väl förstod vad jag ville ha blev ju hans rörelser och beteende mycket mer fokuserat och stabilare. Det märktes ju också att jag alltid hade tränat ligg/stå/ligg för efter varje sättande låg förväntan på ett ligg, som sagt, det går att se på hunden var man har lagt de flesta belöningarna och på vilket sätt belöningarna har påverkat hunden i temperament. Ganska häftigt tycker jag!
Hade hoppats på att kunna stanna och titta på alla trevliga kurskamrater och prata lite, hann prata några ord med Marie (Diva) men tillslut blev det så kallt att jag åkte hem. Snart ska jag åka upp igen, längtar rdan till nästa tisdag! Kram

Det känns som om jag behöver en förändring...

i livet just nu. Har därför börjat fundera på allvar om jag ska snöa in på någon mer gren vad gäller hunderiet! har därför bestämt mig för att träna spår med Zäta. Har precis införskaffat Maria hagströms bok om nosarbete och ska bege mig till Zoo affären och inhandla en sele.
Tro det eller ej, men i tisdags var jag på klubben och träffade en hel del härliga hundvänner igen, tänk vad roligt det är!!!! Och som sagt, den bästa träningsperioden har vi framför oss. Tänk bara på att Kunna träna i gymnastikskor och T-shirt (ja givetvis också något nertill...)
I veckan åkte jag till Åkersberga bygg och trä för att handla nya vittringsapporter. Gick runt lite på bygget och fann till min stora glädje en trälåda med säkert 100 vittringsapporter som bara låg och väntade på mig! Hittade en kille till slut som jag visade min skatt för (inte den skatten...) och undrade om jag kunde få köpa dessa pinnar.
- visst, du kan ta dem, för det är bara spillvirke.
- Är det säkert? Jag menar kanon! Tack utbrast jag för att sen ställa den lite underliga frågan om inte han skulle kumma plocka i dem åt mig i en påse, (som om det inte räckte med att jag fick dem gratis)
- Jo visst sa han och började lassa i dem under tystnad.
Jag kände då att det var dags för en förklaring om vad de skulle användas till och att jag inte ville att de skulle få min doft på sig. Ja ja han nickade och sa att han förstod.....
Kan upplysa om att jag inte tog alla pinnar utan är det någon som är intresserad finns de säkert kvar bredvid byggnad nr 11!!!!

Har också haft förmånen att få fika och prata hund med Åsa och Anders på Wira Bruks kennel (finns i min länklista). Det är alltid lika roligt!!! Åsa och Anders föder upp Malinois och har nu en underbar tik som fått 10 (!) ljuvliga valpar, 4 hanar och 6 tikar. Jag tror att de föddes 8mars = internationella kvinnodagen, vad skall det bli av dessa feminister tro? Kan knappt bärga mig tills de är 4 veckor då jag får komma upp och gosa lite. Var där när förra kullen var 6 veckor då de hade en gigantisk valphage vid namn Fort Knox! Där fanns det allt material du kan tänka deig som underlag att gå på, att dra i, bita i, krypa under, över i och på.....etc. En fantastisk uppväxtmiljö för en hund.
Ha det så bra!
PS: Kan tala om att våra badrum är nu äntligen klara, efter 4 månaders byggarbetsplats har nu lugnet lagt sig. Vi njuter av vårt bubbelbadkar med massage och undervattensljus i olika färger, tänk vad livet är bra härligt ändå!

sportlov

Äntligen var det dags för ett välförtjänt sportlov...och då går jag och blir sjuk förstås. Visserligen bara en hederlig förkylning men ändå så typiskt! Hoppas att hinna bli frisk innan lovet är slut så jag kan vara ute lite också. I fredags fick vi hem vårt badkar som vi beställt till badrummet. Kan tala om att det var ett äventyr att få in det men nu står det på plats och bara väntar på att bli inkopplad! I fredags träffade jag också mina underbara vänner Marianne och Marita, vi åt en jättegod middag, drack vin och skrattade som vanligt. Tack!
Längtar lite efter att få träna Zäta igen, nu är det dags. Kan tala om att Nico mår alldeles förträffligt bra med sin nya medicin. Det känns som om han är en unghund igen! Så glad, rörlig och pigg! Känns underbart. Innan förkylningen brytit ut ordentligt hann jag med att träffa Pernilla med Hedda, vi gick en promenad och det är alltid lika trevligt! Nu ska jag krypa ner under täcket igen och sova ut förkylningen....kram

Alla hjärtans dag...

I dag är det alla hjärtans dag och exakt 15 år sen som min mamma dog. Jag kommer ihåg att jag flög upp till Sundsvall på kvällen den dagen 1995, gravid i 6:e månaden med vårt första barn Mathias i magen. Ett par timmar innan hade pappa ringt och sagt att de hört av sig från sjukhuset där mamma låg inne och sagt att de inte trodde att hon skulle överleva natten.
Knappt 1 vecka innan hade jag varit uppe hos mamma och pappa och hälsat på, hon var då hemma men var riktigt dålig så när jag skulle flyga hem åkte jag med henne på sin sista strålbehandling i Sundsvall, hela familjen var med, pappa, min bror och jag. Jag kom ihåg att hon var så törstig hela bilresan ner till sjukhuset. Hon drack läsk med sugrör och sa att det var så gott. Det sista jag sa till henne var att jag bara skulle ner till Åkersberga och fixa med lite papper så skulle jag komma upp igen snart. Hon svarade med att säga: Hej då gumman.
Detta var på fredagen och ett par dagar senare åkte hon in med ambulans till sjukhuset och hon kom aldrig därifrån. På den där flygresan till sjukhuset för 15 år sen delade flygvärdinnerna ut chokladhjärtan med rött omslagspapper. Jag minns att jag satt och höll en bild av mamma i den ena handen och hjärtat i den andra och tänkte att hon inte kunde dö nu hon hade ju inte träffat sitt barnbarn ännu. Pappa kom och hämtade mig på flygplatsen och vi hann fram till mamma innan hon dog. Jag pussade henne på pannan och sa att; jag är här nu. Det dröjde inte länge innan hon drog sitt sista andetag, det var som om hon hade väntat.
SÅ...alla hjärtans dag är en dag fylld av både glädje och sorg för mig.
Det är 15 år sen jag sist såg mamma och jag vet att inte tiden läker alla sår, men jag har lärt mig att leva med dem. Ta hand om varandra! Kram

Träningen på gång...

I kväll har jag varit på klubben och tränat med Annica. Vi träffades förra helgen också men innan det har vi faktiskt vilat oss iform! Ingen träning alls, bara promenader och mys i flera veckor. Men nu känns det otroligt roligt att vara igång igen. Lite träning till sen ska vi boka en tid och åka iväg och träna för Nancy om det finns tid nu när Chex (Nancys fina tik) har fått finfina valpar.
Jag tror på det där med att vila sig iform ibland (åtminstone känns det bättre i själen...) att lämna allt och komma tillbaka med energi, nytänk och lust! Det är där vi är nu, så j-a kul och sen veta att man har den bästa träningsäsongen framför sig! Sommar och höst. Det kan inte bli bättre.
Träningen i kväll gick över förväntan trots att jag gjorde misstaget att nöta vittringen tills jag hade sabbat den, men då slutade jag. Den började suveränt med 3 klockrena skick och så tänkte jag ; bara ett skick till och då kom han in med fel apport, jag blev irriterad (Zäta har alla känslospröt ute ALLTID) och han blev stressad och plockade in alla apporter fort utav bara fan! Ja ja jag gjorde nånting rätt i varje fall som kunde bryta där.
Fjärren gick jättebra och likaså inkallande med ställande. Sitt (dock inte i grupp) gick också bra 1 minut samt fria följet med alla stegförflyttningar.
Känns otroligt kul att vara på banan igen!!!

Tjejmiddag

är ju hur kul som helst!
Vi är tre tjejer som utbildade oss samtidigt till lärare och vi jobbar alla tre i kommunen men på olika skolor. Vi brukar träffas varannan månad och turas om att ha middagar hos varandra. I går var det min tur att ha middag hos mig. Mitt i alla förkylningar och badrumsrenoveringar (ja det är sant...det är inte klart ännu med renoveringen!) men inget kunde stoppa oss. jag gjorde en jättegod fisksoppa och en hemmagjord aioli med ett gott bröd till. När de kom bjöd jag på champagne och minicrustader med en fyllning av cremefraiche och röd lök med svart stenbitsrom och till efterrätt glass med färska bär. MUMS kan jag säga att det var. Det blev inte bara god mat utan givetvis så många skratt (ni vet sådär så man får ont i magen...) och en hel del vin. Tack för en jätterolig kväll!
I dag är Micke och Mathias på fotbollscup i sickla (far away...) de åkte kl 06.00 i morse då jag nästan precis hade krupit i säng (nåja det kändes som det i varje fall) och som det ser ut nu har det gått bra så det kan bli final och då är det kl 21.00 !!!! i kväll.
Ska snart bege mig ut i kylan på en promenad med hundarna. Ta väl hand om Er!
"Carpe Punktum"

Blogg i träda..

Ja inte går det att beskylla mig för att blogga för ofta inte, sisådär 1 månad mellan gångerna är väl det som jag lyckas åstadkomma. Anledningen till att jag lyckas skriva nu är att jag är hemma från jobbet, är hur förkyld som helst! Det började redan i fredags när jag hade min sista kursdag på Lärarhögskolan. Jag kunde känna i kroppen att nå´t var på gång, dagen kändes seg och inte fick jag i mig lunchen heller.

Alla grupper skulle redovisa och det var 10 grupper och vi var sist ut, hur kul tror ni det kändes? För att inte tala om de som skulle lyssna och ställa frågor. När klockan är 15.30 en fredag så vill nog alla hem, inklusive jag själv! Nåja redovisningen gick bra men när jag vaknade i lördagsmorse var jag såå förkyld och nös och snorade mig igenom hela helgen, t.o.m hundarna är genomförkylda. Zäta nyser, harklar och snorar och blir lika rädd för sig själv varje gång hans nysattacker kommer. Det hör mer till vanligheterna för Nico att hosta, snora och hålla på.

Nico har börjat med en ny medicin, men än så länge ser jag ingen stor förbättring av lederna och hostan är som den är..konstant ökande. Men aptiten och humöret är det ganska bra med trots allt, min tappre lille kämpe.

Just nu längtar jag så mycket till sommaren..känslan av att bara få sitta på bron med en kopp kaffe i handen och titta på hundarna som myser i trädgården eller promenera i skogen och lyssna på all fågelsång. Nåja, en sak som är helt säkert är att den snart är här igen.

Nu ska jag krypa tillbaks ner i soffan med en kopp te och titta på någon film.

Ps: Har jag talat om att jag klarade mattetentan? Ja nu fick ni reda på det! Är hur glad som helst för att slippa göra en omtenta, nu är alla kurser klara! JIPPIE!!!

Härligt med ett nytt år

Ja ha så var det slut på det gamla året och början på ett nytt år. Det är alltid lika härligt med ett helt nytt år framför sig, framförallt är det skönt när hela julstressen lagt sig och lugna januari infinner sig. Var ute på en skön promenad på nyårsdagen i solen, inte många som är ute vid den tiden på morgonen och så tyst det är överallt.

Julafton var den finaste på många år. Vi firade den hos pappa och Anita i deras nyrenoverade hus och tillsammans med min bror Niclas och Anitas son med familj. Känns så kul att "släkten" har utökats med två familjer till och som dessutom har små barn som är hur mysiga som helst.

Nyårsafton firade vi tillsammans med min bror, vi åt god mat och drack god dryck och tittade på fyrverkerierna. I år var det betydligt färre nyårssmällar än det har varit övriga år, så bra tyckte både jag och hundarna! Både Nico och Zäta var lugna under kvällen men Zäta ville inte gå ut och kissa utan höll sig till morgonen efter.

Nu till lite tråkigare...Nico tål inte Metacam som vi bytte till från cortisonet han fick. Hans mage tyckte att medicinen var i starkaste laget...med en faslig diarré som följd. Väntar på att vetrinären ska höra av sig och se om vi kan pröva något annat i stället. Hoppas det!

Tycker ändå att han är ganska pigg även om han hostar ibland och står på tre ben ibland...cortisonet som han åt i början måste hjälpt bindväven i lungorna att bli bättre eftersom han fortfarande har betydligt färre hostningar nu än innan. Alltid något.

Snart börjar jobbet igen, ska bli riktigt skönt att komma igång och snart är jag klar med båda mina kurser.

Lydnadsträningen har som sagt haft ganska mycket lov den också. Återgick till min gamla metod vad gäller fjärrdirigeringen och fick till ett jättebra ställande från läggande!!!! Ska försöka strukturera upp träningen nu i vår. Det har blivit lite fårvallning också när jag var hos pappa men känner att vi är klara med det, frågan är bara om Zäta håller med mig...skulle inte tro det.

Ha det så bra Kram