I dag är det alla hjärtans dag och exakt 15 år sen som min mamma dog. Jag kommer ihåg att jag flög upp till Sundsvall på kvällen den dagen 1995, gravid i 6:e månaden med vårt första barn Mathias i magen. Ett par timmar innan hade pappa ringt och sagt att de hört av sig från sjukhuset där mamma låg inne och sagt att de inte trodde att hon skulle överleva natten.
Knappt 1 vecka innan hade jag varit uppe hos mamma och pappa och hälsat på, hon var då hemma men var riktigt dålig så när jag skulle flyga hem åkte jag med henne på sin sista strålbehandling i Sundsvall, hela familjen var med, pappa, min bror och jag. Jag kom ihåg att hon var så törstig hela bilresan ner till sjukhuset. Hon drack läsk med sugrör och sa att det var så gott. Det sista jag sa till henne var att jag bara skulle ner till Åkersberga och fixa med lite papper så skulle jag komma upp igen snart. Hon svarade med att säga: Hej då gumman.
Detta var på fredagen och ett par dagar senare åkte hon in med ambulans till sjukhuset och hon kom aldrig därifrån. På den där flygresan till sjukhuset för 15 år sen delade flygvärdinnerna ut chokladhjärtan med rött omslagspapper. Jag minns att jag satt och höll en bild av mamma i den ena handen och hjärtat i den andra och tänkte att hon inte kunde dö nu hon hade ju inte träffat sitt barnbarn ännu. Pappa kom och hämtade mig på flygplatsen och vi hann fram till mamma innan hon dog. Jag pussade henne på pannan och sa att; jag är här nu. Det dröjde inte länge innan hon drog sitt sista andetag, det var som om hon hade väntat.
SÅ...alla hjärtans dag är en dag fylld av både glädje och sorg för mig.
Det är 15 år sen jag sist såg mamma och jag vet att inte tiden läker alla sår, men jag har lärt mig att leva med dem. Ta hand om varandra! Kram
4 kommentarer:
Oj jag blev alldeles knottrig på armarna när jag läste det här. Förstår att alla hjärtans dag är lite dubbelt för dig - skönt ändå att du hann upp till din mamma den där dagen för 15 år sen ...
Tack för promenaden, alltid lika trevligt att ses!
Kram Pernilla
Förstår att alla hjärtans dag är dubbel för dig, vi alla tänker extra mycket på Birgitta denna dag. Är säker på att hon väntade till du hann komma och ni kunde säga farväl till varandra innan hon somnade in.
Ta vara på stunderna, älskar er.
Kram
Usch, nu sitter jag och bölar på jobbet! Skrämmer bort lite kunder... :) Även om det är tragiskt så måste det ändå kännas bra att du faktiskt hann upp och fick vara med henne. Det är ju svårt att veta hur medveten man är i sin sista stund, men jag är övertygad om att man känner av att man inte är ensam.
Åtminstone jag behöver sådana här tankeställare ibland, så att man stannar upp och verkligen uppskattar allt och alla man har.
Kram på dig!
Tack alla nära och kära, all omtanke värmer i hjärtat...Stor kram till Er alla!
Skicka en kommentar