tisdag 28 juni 2011

Besök hos Mironik´s kennel igen



I går åkte jag till Monika på kennel Mironik´s i Alunda för att träffa "Vilda" igen, nu var de 6 veckor gamla och när jag kom fram var alla utomhus. Jag hade med mig en vetbed som jag lät vara kvar där så att det ska finnas lite trygga dofter med oss hem när det är dags.
Jag träffade också Ingela Pettersson som ska ha en hanvalp ur kullen. Det var så roligt att träffa både valparna och Monika och Ingela som har så lång erfarenhet av både hundträning och collie!
Vår lilla "Vilda" kommer att göra skäl för att heta Vilda vill jag lova! Så häftig hund med massor av attityd, kamp, social och jäklar anamma. Det var så man blev tårögd av lycka när hon for runt och bet och slet i allt samt pussades och svansen gick som en propeller.
På förmiddagen när jag var ute på promenad i skogen med Zäta var det så nära att han blev huggormsbiten! Han sprang precis förbi änden av en huggorm som låg helt utsträckt på stigen framför. Jag fick stanna Zäta eftersom det här var precis i slutet av stigen där vår bil stod parkerad utmed stora vägen. Zäta fick stanna men tydligen tyckte ormen att han var alldeles för nära för den reste sig upp mot Zäta och fräste och väste som en katt! Har aldrig hört det tidigare. Som tur var kan Zäta backa på kommamdo så han backade ut nå´n meter till innan jag kunde få bort ormen och själv ta mig till bilen. Jag rös hela vägen hem i bilen men är så glad över att han inte blev ormbiten.
I går kväll kunde jag inte hålla mig utan åkte till klubben halv nio och tränade lite lydnad, det var ju lite svalare ute den tiden. Jag tränade på rutan, fjärren och kvartshalter och metallapporten. Det gick riktigt bra trots att metallen inte är Zätas favorit tar han den och kommer in men greppet är inte det bästa. Har nu anmält mig till tävling i höst, vill gärna ha ett mål att träna mot så i kväll ska jag upp igen och trana med Annica och Prima.

1 kommentar:

Kärran igen sa...

Huggormar är inget att leka med. Min häftigaste (märkligt ordval, men det var så häftigt att se huggormen ställa sig upp och fräsa åt Wilbur. Det var första gången jag sett sånt "live") huggormsmöte var när jag hade 5 hundar.
Spirou o Keaton hade redan passerat (sprungit över) ormen på stigen. Wilbur gick sakta sakta nyfiket närmare mot den ilsket fräsande ormen. Jag skyndar mig fram med Baloo o Didrik i koppel. Samtidigt kommenderar jag vettskrämt "Kom!" till Wilbur, "Stanna!" till Spirou o Keaton, och så försökte jag dra med mig motvilliga Baloo o Didrik ut i "bushen" för att "dra" de lösa hundarna bort från ormen. Haha! Vilken syn det måste ha varit! Men det gick! Och ett minne för livet.
Jag tycker att ormar är fascinerande, men hyser stor respekt.