Lydnad på klubben!

I går åkte jag till klubben vid 21 tiden på kvällen. Jag hade med mig både Zäta och Nico. Det var bara vi där och det gick helt suveränt bra! Zäta var så taggad och ändå så stabil i sin position och full koncentration hela tiden att allt bara flöt. Nico var överlycklig över att få tränas, det var längesen som han var med på träning och medan Nico tränades låg Zäta med hakan i backen och tittade på, hur cool som helst!

I kväll träffade jag Annica med Prima och juni på klubben. Det var betydligt mer folk i farten nu...framför allt vid agilitybanan. I helgen är det agilitytävling på klubben så det lär nog vara fullt ös hela helgen där. Träningen gick inte lika koncentrerat i dag (inte konstigt kanske med så mkt stimuli runt omkring) men jag hade väl inte full fokus själv heller. I fria följet var han lite splittrad och hamnar då lite ur position dvs det blir lite instabilt. I dag hade han även sina nysattacker i fria följet vilket inte är så kul alla gånger. Det nysandet är ett bevis på att klickerträningen ger exakt det beteende som man klickar för. I början råkade jag klicka exakt när han nös vilket resulterade i att han tror att nysandet ska vara med. Har försökt att klicka bort själva nysandet men det återkommer ibland och framför allt när han är splittrad och inte i full koncentration. Ska lägga ut en liten bit film som Annica spelade in i dag så ser ni både det som är bra och det som är mindre bra! På den här filmsnutten ligger han före mig i position och inte så koncentrerad (nysningar) men ändå en vilja att göra rätt, älskade prins! Men men jag är så glad över att vi kan få ihop det ibland så den där häftiga känslan infinner sig i kroppen, att vi två blir ett! Eller som IdolKirsti skulle ha uttryck det: Ett "Halleluja moment".

Annica och juni gick det riktigt bra för. Jag videofilmade deras fjärr, fria följ och ställande med inkallning och så videofilmade jag förstås Prima (kan inte få nog av henne). Efter träningen åkte vi hem till mig där jag klippte klorna på Juni. Lägger också ut en bild på Prima som jag tog idag.

Kaffe på udden...och min nya ros...

I går var jag hos Pernilla och Hedda. Denna gång blev det ingen vallning utan en jättehärlig promenad ut till udden där vi fikade på klipporna vid vattnet. Jag hade med mig både Nico och Zäta och Pernilla hade alla tre tjejerna, Hedda, Fia och Chili så ni må tro att mina killar var i paradiset. Nico gjorde allt för att ställa sig in hos snygga Chili men kärleken var inte besvarad. Zäta hade fullt upp med att bada och försöka invitera alla till lek och det lyckades ibland. Goa Hedda ville bara sitta hos matte Pernilla där även fikabrödet fanns...

Det blev en givande pratstund med allt från hunduppfödning och analyser av träningar till familjerelationer.

Synd att jag inte hade kameran med mig för det hade blivit fina bilder vid klipporna men den var full så jag är tvungen att tömma den till nästa gång, typiskt!

I går var Amanda och jag till Täby centrum, vi skulle reklamera ett par målvaktshandskar till Mathias och hämta ut biljetter som ska vara till en present åt en kär vän som hela familjen skall på middag hos på lördag. På vägen hem svängde vi in till Inter sport och hittade en fin damcykel åt Amanda. Äntligen hittade vi en som både passar i färg, storlek och modell.

I morse vaknade jag av en ljuvlig röst som sa:

- Är du vaken? När vill du ha frukost?

Det var Amanda som hade ställt klockan på ringning och gått upp och bryggt kaffe och gjort i ordning frukost åt mig! Älskade Amanda! Vilken härlig överraskning.

Vi tog ut frukosten på balkongen och åt tillsammans i morgonsolen. Det var en fantastisk känsla.

I dag har jag påtat i trädgården. Har köpt nya marktäckande rosor att ha vid ingången. Jag hoppas att de är tåligare än de förra (Ingrid Bergman ros) som tyvärr inte klarade sig. De nya rosorna har en fantastisk färg, lägger ut en bild som jag tog så ser ni färgen.

I kväll hoppas jag kunna träna lydnad igen, nu var det ett par dagar sen...ha det bra och sköt om varandra! Kram

Ps.

Var inne och surfade runt på Blocket i jakt efter en garderob och kunde givetvis inte låta bli att titta vad det är för hundar som finns på Blocket (av ren nyfikenhet). Döm om min förvåning när jag får se en bild av en BC valp med rubriken:

Lugna sällskaps Bordercollie 9v utan vallning säljes!!!!!

I annonsen stod det att båda föräldrarna har stamtavla och att de är uppvuxna i lägenhet i stan, är mycket lugna och vill inte valla därför säljs valparna utan vallning!

Ja herregud tänkte jag...vad ska man säga? Priset då..7300kronor!

Härlig dag i hundens tecken...

I dag tog jag hundarna på en långpromenad runt 10km spåret i domarudden, det var en härlig tur, lagom varmt, lagom mycket möten och massor av smultron och blåbär i skogen!

Den enda nackdelen (om man nu ska nämna det) är att det är fullt med fästingar i det området. Plockade säkert mellan 10 och 15st i olika omgångar som kröp runt på nicos huvud när jag kom hem. Zäta får inte lika många på sig, de hinner väl inte och hoppa på i den farten.

På eftermiddagen åkte jag upp till klubben och träffade Annica med Juni och Prima (terv- ligan..) Jag tränade fritt följ, den senaste träningen har jag lagt belöningsfokus på vänster om halterna och wow..i dag var de jättebra. Vi tränade också stegförflyttningar och även dem kändes riktigt bra. Eftersom Zäta går extremt mycket (och snabbt) på mitt kroppsspråk måste jag vara supernoga med hur jag rör mig. I fria följet läser han min axel så då måste jag vara jätteförsiktig i höger om halterna, jag får bromsa in lite med axeln och sätta vänster foten lugnt, då hamnar han perfekt, annars kommer han för fort runt och hamnar lite snett fram. Hoppas kunna göra det osynligt så det inte blir något dubbelkommando när jag tävlar.

Fjärren har gått kanon tills vårt förra träningspass när jag skulle göra fyra skiften. Då tänkte Zäta ta belöningen efter två skiften varpå jag lugnt harklar till och då stannar han till, halvkonstig med öronen lite strukna, vinklade bakåt och sen lägger han sig ner fortfarande med det där obehagliga osäkra uttrycket till mig. Jag stod lugnt och tänkte att jag sätter upp honom nu och klickar, då får han gå och ta sin belöning så löser vi upp hela situationen igen och börjar om från början. Trodde jag ja...tror ni han satte sig upp med den känslan i kroppen? Icke sa nicke (man borde ha vetat det...) det var bara att gå fram och ta godiset och kliva åt sidan och göra annat. I dag gick det mycket bättre även om jag anar en liten osäkerhet hos honom som tidigare inte har funnits men jag hoppas att vi kan komma tillbaka till att han blir helt säker igen.

Vi tränade också apportering och platsliggning samt ställande och inkallning med ställande samt rutan.

Annica och Juni tränade på för fullt och rätt var det va när jag tittar till gör dem en förstklassig "fjärr", alla skiften på avstånd! Klockrent och så snyggt!!!!

Lilla Prima fick göra några inkallningar och när de går tillsammans ser det så fint ut. det ser nästan färdigt ut..full kontakt hela tiden. Den tiken är bara så läcker. Vilket kap! Sätter ut en bild på Annica och Prima som vi tog för 2 veckor sen. I veckan ska vi fota mera och kanske filma! Ha det så bra. Kram

ner som en pannkaka, upp som en sol...

I går onsdag smsade Pernilla på förmiddagen och undrade om jag ville komma och hjälpa till och ta ut bagglammen till hagen och sen åka ut till udden för att valla på tackorna. YES! Självklart ville jag det! Zäta och jag fick jobba med riktigt närarbete i fårhuset med att trycka ihop baggarna mot utgången där Pernilla stod och öppnade, utanför fårhuset låg Hedda och tog emot dem och visade i vilken riktning de skulle. Väl inne i hagen var baggarna så lugna att vi bestämde oss för att valla lite på dem. Zäta gick så himla bra! Nu var det jättefina flankeringar åt båda håll, lugn och sansad. Så fin!!!! Min prins!
Efter ett tag tog vi Pernillas bil ut till udden där vi letade reda på träningstackorna (8st) som vi tog ut på fältet och tränade hämt samt delning. Hämten gick verkligen jättebra, han höll ut ordentligt och fick t.o.m till ett bra djup (Zäta har alltid varit något grund i upptagen). Det enda som var negativt med hämten var att han var lite loj runt (från klockan 10i till klockan 12) men med lite pyschande så blir det nog bra.
Pernilla satte mig att träna på att dela fåren utan hund. Att lära mig att läsa fåren och veta vart jag kan skapa en lucka där Zäta kan komma in och dela. Så nyttigt!!! TACK Pernilla.
Efter vallningen gick vi ner till havet och lät hundarna bada, så mysigt.
På kvällen åkte jag och Annica ut till Wira Bruks kennel och tittade på finfina malinoisvalpar. ÅHH vad de var läckra och vackra. Det var den bästa valphagen jag någonsin sett de hade där ute. Åsa och Anders kallade det för Fort Knox. Det var både berg och planmark, sen hade de byggt linbanor som det hängde rep med 1,5liters flaskor i som skramlade, kamptrasor med en bjällerklocka som lät när de slet och drog. En liten(!) vägtunnel...plankor (smala och breda) mellan stockar och stenar, bollar, plåthink, skottkärra, upp och nervänd pulka, en hal bordskiva etc etc ALLT fanns där för dessa ljuvliga valpar! Så bättre start i livet kan de nog inte få. Dessa valpar kommer inte att reagera på olika typer av underlag och ljud i alla fall. Om man ska köpa en Malinois någon gång i livet vet i varje fall jag vart jag skulle vilja ha en i från.

I dag har vi tränat lite agility med Pernilla och Hedda, fina Hedda ser så läcker ut in action. Zäta gick inte lika bra i agilityn som sist men å andra sidan har han ett enormt drag mot hindrena nu (som kan vara väl så okontrollerat...) så det gäller väl för mig att handleda honom ordentligt, men i den farten vet e sjutton.
I morgon ska jag ut till Pernilla igen, då ska vi träna delning . Det ska bli kul! Ha det så bra. Kram

Birka Paradise

I kväll har jag kommit tillbaka från en 24timmars SPA-resa med familjen. Eftersom jag tycker att det är läskigt att vara på sjön med stora båtar så bestämde vi oss för att ta en resa till Mariehamn då man kryssar mest i skärgården och inte så många timmar på öppet hav. Barnen och jag åkte in till stan i går där Micke mötte oss, sedan åkte vi tillsammans till Slussen och terminalen. Vid incheckningen var det djungelns lag som gällde eftersom de "bara" släppte på de 500 första resenärerna 1 tim innan avgång, resterande fick vänta med att gå ombord 30min innan avgång. Vi kom med det första laget.

Innan vi kom till hytten satt vi i restaurangen och tog ett glas rosé och barnen en varsin alkoholfri drink med en lysande pinne i!!! Det är ganska roligt att bara betrakta alla människor ombord. Det var många pensionärer och barnfamiljer vilket var trevligt. Vi ville inte åka på en helg i tron om att det nog skulle vara en hel del "röj" och "stök" då (en annan har ju blivit lite äldre....).
På kvällen hade vi beställt bord i á la carte restaurangen. Micke och jag och Amanda åt en jättegod skärgårdstallrik till förrätt, Mathias avstod förrätten. Vi hade sån tur att vi fick fönsterbord, solen sken och det var så mysigt att äta och titta ut över den otroligt vackra skärgården. Till varmrätt åt Micke och jag lax med färskpotatis och barnen åt oxfilémedaljonger med potatis m.tillbehör. Till efterrätt åt vi alla jordgubbscheesecake och drack kaffe. När jag satt där fick jag en sån härlig känsla av kärlek och stolthet över våra barn. Där sitter de och äter trerätters och njuter och konverserar med oss, nästan som vuxna!
Dagen därpå hade vi bokat tid i aqua spa. Det var en häftig upplevelse. Det fanns en stor bubbelpool inomhus, en likadan utomhus, ett varmbad, ett kallbad och en ångbastu. Sen fanns det solstolar med panoramafönster ut mot havet! Vi prövade allt! (okey då, jag prövade inte kallbadet..) vi beställde in hälsodrinkar gjorda av färsk frukt och spirulinaalger. Efter 1 timmes badande skulle Amanda och jag få en varsin ansiktsbehandling (har aldrig varit på sånt tidigare) det var också en underbar upplevelse med oljor, krämer, varma handdukar, massage, ögonbrynsnoppning (f-n vad det gjorde ont att noppa ögonbrynen!!!men det gick fort).
TRÖTTA men mycket GLADA kom vi hem ikväll, framförallt över att vi har fått tillfälle att umgås och uppleva saker tillsammans.
Hundarna då.....ja de har varit hos min vän Sofia och det hade gått alldeles utmärkt. När jag kom i kväll och skulle hämta dem låg Zäta i hennes säng med en skär gossedjursgris i munnen, överlycklig! De har hunnit med att pinka in revir på hela deras baksida flera varv (typiskt hanhundar) samt träffat Nea (yorkshireterrier) och Sofias underbara Franska bulldog tik vars namn nu i skrivande stund har glömt bort, som sagt jag börjar bli lite äldre. Kram kram

Vallning hos Pernilla och Hedda

I dag har jag varit hos Pernilla igen och vallat får. Jag kan väl säga att det gick som "ömsom vin ömsom vatten" (om ni förstår). Det som gick bra i dag är ju att han numera är sansad och fokuserad på sin uppgift, men i dag var det ganska mycket som gick mindre bra.
När det gäller fråndrivning på längre avstånd blir han lätt osäker, vänder upp och vill komma in mot mig. Delningen lyckades vi med en gång (av 100...) men som Pernilla sa så är det mest jag som delar och Zäta kommer in och föser i väg dem med ren tur. Vi tränade också flankeringar eftersom han inte håller ut ordentligt alla ggr. När jag tränade det var det tur att jag hade Pernilla med mig för jag har ju precis lyckats vissla i pipan och fått in signalerna på Zäta och jag min dumma nöt använde pipan när jag ville träna flankeringar! Snacka om att inte ge hunden justa förutsättningar. Det är dags att bestämma sig för vad man exakt vill träna och sen ge de bästa förutsättningarna till det, herregud..låter väl helt självklart, men ändå står man där i hagen och visslar. Bara för att jag lärt mig att vissla innebär ju inte det att jag inte kan använda munnen, snacka om svart eller vitt perspektiv! Tack Pernilla!
Hämtet har vi inte tränat så mycket eftersom jag trott att han har så fina naturliga utgångar, det som har varit lurigt är ju att han är grund i upptagen...men....idag var även utgångarna dåliga! Tidigare har han börjat snett fram för att sen slå ut snyggt där han ska i sin båge, men i dag blev det tvärtom. Börjar vid för att snedda in längre fram och då påverka djuren..aj aj aj...inte bra alls!
Nej nu är det dags att lägga upp en träningsplan där jag i förväg bestämmer mig för vad jag ska träna och sedan tränar just det momentet i korta pass. Tröstar mig med att Karin Söderberg sa att: även jag sätter lina på Lotus då och då för att påminna honom...Ja just det: nu är det dags för Annica att plocka fram tävlingsdjävulen och träna delarna från grunden igen.

Efter första passen med vallning cyklade Pernilla och jag ner till udden (hundarna sprang med förstås) för att titta på den underbart söta Highland cattle kalven, hon var bedårande! Vi gick ner till vattnet och lät Zäta och Hedda svalka av sig och så cyklade vi hem igen för att valla lite till, men det var så kvavt i dag och Zäta var bra trött men vi körde ett par småhämt, sen begav vi oss till stallet och tittade på de tre kattungarna som fanns där. Hade vi kunnat ha katt hade vi absolut köpt en, men det går inte för allergier hos oss. Träffade också en jättemysig kvinna som hade en frieser vallack i stallet. Sååå fin var även han! TÄNK Pernilla, du vet nog inte om hur mycket du förgyller min dag, hoppas att du känner att jag kan ge dig något också! STOR KRAM

Sommaren 2009

Hej allesammans!
Har nu kommit hem från norrlandsvistelsen hos min pappa och Anita samt hos min moster Karin och Per-Olof. Det känns nästan övermäktigt att skriva blogg när det är så mycket som vi gjort och vill tala om men jag får ta det i korta drag så ni orkar läsa klart!
Vi började semestern med att åka upp till Karin och Per-Olof i vackra Digernäset i Jämtland. Där skulle vi fira en jubilar som fyllde 60 år, nämligen Per-Olof. Det blev en jättelyckad fest med mycket god mat (min moster är fenomenal på att tillaga all mat själv!) och trevliga människor (47st tror jag). Jag gick motvilligt och lade mig när klockan var midnatt (har svårt att lämna utsikten och de underbara ljusa nätterna) och Micke kom insläntrande vid 03.00 på morgonen, glad i hågen! Som sagt en riktigt trevlig fest!
På Digernäset fick jag även träffa mina kusiner Mikael och Stefan med deras familjer, alltid roligt för det blir ju inte så ofta. Stefan har numera två underbara tvillingflickor vid namn, Elida och Hermine (1,5 år gamla) och Mikael har en ljuvlig dotter vid namn Nellie 1 år och så fick jag ju träffa deras kelpievalp Zita som ser ut att bli en riktigt trevlig hund (bilder på henne finns i familjealbumet).
I år igen gjorde vi den fantastiska trippen att ta c:a 20 får över fjället till ett bete. De lastas i transport i Fäviken och lastas ur vid en traktorväg där trippen startar. I år hade vi sån tur så vi fick hjälp av en jättetrevlig kille vid namn Fredrik och hans hund CMM's Bill, en trefärgad hane som var 4år och som Fredrik köpte grundtränad. Vilken tur! Bill och Zäta jobbade bra i hop! Bill hade en rolig variant av att få fåren att röra sig framåt om det blev stopp, en riktig sidtackling så blev det fart. Det gick riktigt bra, men en tacka var tjurig och vände upp mot hundarna hela tiden och i ett svagt ögonblick satte hon fart och stångade Zäta rakt i sidan! Jag riktigt hörde hur luften liksom gick ur....och tänkte att nu har han brutit revbenen. Zätas reaktion blev ASFÖRBANNAD!!! Han skällde till en gång sen liksom flög han på tackan och högg henne ett flertal gånger i sidan. Så arg! Ni kan gissa att han inte släppte henne med blicken under de timmar som var kvar, han visste exakt var hon befann sig någonstans i flocken. Bill blev också stångad när han vände baken till en gång. Det var fantastiskt och se dessa två hundar hur de jobbade ihop och hur de ibland gick på den elaka tackan från varsitt håll! Vilket samarbete! Jag kan berätta att tackan var betydligt mildare i slutet av vår flytt.

Efter 5 dagar hos moster Karin begav vi oss till pappa och Anita. Där har vi badat, fiskat samt shoppat i Härnösand och också fått äran att delta vid en taklagsfest hemma hos pappa och Anita. Anledningen var att de har renoverat i stora huset, hela köket och salen och det blev sååååå fint och Anita har flyttat in! Festen blev även här otroligt lyckad med mycket god mat (kan tala om att Anita också är en mästarinna på att laga god mat!) samt trevliga människor. Som pricken över i kunde också meddelas att pappa och Anita nu har förlovat sig.
Jag hann också vara åskådare på en IK2 tävling hos Nina Melin i Viätt. Hon gjorde många bra rundor med hennes hundar, Ronja 90p, Lot 89p!!!! STORT GRATTIS!
Pappa har varit så snäll och lämnat 5 tackor till Zäta och mig att ha och träna på i sommar. I år blev det riktigt bra tackor som inte var så människoglada och som flyttade sig för Zäta. (se bilder i vallningboken) Det vi la fokus på i år var visselsignaler! Jag hade gett mig f-n på att jag skulle lyckas vissla. Jag beslöt mig för 5 signaler (som jag kunde få fram i pipan) och sedan lade jag munkavel på mig själv! Jag skulle alltså vara tvungen att få fram signalen först innan jag hjälpte till med en verbal hjälp. För mig har visselsignalerna varit ett stort hinder eftersom jag inte tycker om att skrika högt (vilket jag måste när det blir långa avstånd) och jag har velat om vilka signaler som är bra för hunden samtidigt som de måste vara så enkla att jag kan vissla dem! SÅ nu bestämde jag mig för att strunta i allt och bara bestämma mig och sen KÖRA JÄRNET!
Jag tränade c:a 2-3 korta pass om dagen (tänk vad fantastiskt det är när man har nära till egna djur!!!!) och gissa om både Zäta och jag blev trött. Men herregud vad fort det gick ändå att han förstod vad jag ville med mina signaler. Älskade Zäta gjorde ALLT för att det skulle bli rätt och jag gjorde ALLT för att vissla rätt varje gång och det gav som sagt resultat. Så roligt även om han tar fel i bland så känns det ändå så rätt att vissla nu och han är ju så lyhörd och styrbar så tar han fel är det bara att vissla ner honom på en gång och vissla om.

Nu när jag kommit hem har jag också hunnit med att träffa Annica och Prima! Åh vad jag tycker den hunden är kanon. Det uttrycket och den blicken och följsamheten kommer att bli sååå bra framöver. Otroligt vad hon är cool och trygg i sig själv. Annica och Prima har redan starka band i hop, det syns. Jättekul!
Har också varit åskådare på en inofficiell agilitytävling på klubben. Tyvärr blev klockan så mycket så jag och Amanda var tvungna att gå hem och laga middag innan Pernilla och Hedda hade startat! Så synd för jag hade gärna velat se detta duktiga ekipage, men ,men det lär väl bli fler gånger hoppas jag. Kan inte låta bli att bli inspirerad och betagen av den rådande atmosfären som är runt en agilitytävling. Det känns avslappnande och tillåtande och det är människor i alla åldrar och former! Bara det är gott nog för att börja träna agility, sen tycker ju hundarana att det är kanonroligt, det syns också! Och det hundarna tycker är kul brukar ju även förarna tycka är kul, eller hur? Kram kram

Hemkommen från semestertripp!

Nu har vi kommit hem från en härlig semester i Åre och hos min pappa i skallsta. Återkommer snart och berättar hur vi haft det! Nya bilder kommer också att läggas in. Kram