Tänk att så lite kan bli så mycket....

Nu har jag haft ett sportlov och det blev väl inte riktigt som jag tänkt mig då jag fick en smäll i nacken när jag var ute och red i onsdags. Amanda och jag passade en till häst under lovveckan och vi skulle ut och rida tillsammans i onsdags. Sagt och gjort red vi ut i det vackra vårvädret och på vägen hem drog plötsligt hästen jag red på ner huvudet och slet tyglarna ur händerna på mig. Allt gick så fort, jag for fram men huvudet kastades bak och sen fram med en smäll, allt var över på ett par sekunder och jag tänkte; shit vilken smäll, men det gjorde inte så ont då. Inte förrän på fredagen då jag började känna mig öm och stel- På lördagen hade jag lovat att hjälpa till i zooaffären bara att stå i kassan och ta betalt. Det var så roligt men värkte hela tiden i nacke och rygg. På söndagen var det rent ut sagt förjäkligt, vilken smärta, sov inte många timmar under helgen. Dagtid var det bäst då jag höll igång stående men det var ett helt företag att lägga sig, kliva upp, ta på sig kläder etc. blev helt handikappad och frusterad samt på mycket dåligt humör. På måndagen gick jag ner till min läkare och hon konstaterade att det var en typ av whiplash skada jag åtdragit mig, hon skrev ut starkare smärtlindring samt rekommenderade mig att gå till en kiropraktor. Kroppen måste läka ut det själv men med lite hjälp av kiropraktorn. Tog bussen hem och det var inte kul för nacken, gud vad de kör ryckigt dessa busschaufförer! fick parera hela vägen hem. I dag har jag varit hos kiropraktorn, snacka om att jag hade låsningar i ryggen, nacken tog han inte nu utan det får bli nästa vecka, men det lät som ett smatterband när han tryckte till i ryggen, jätteobehagligt då, men skönt efteråt för då fick jag mer rörlighet i nacken också. Har fått domningar i lillfinger och ringfingret efter detta men det är ju ett litet bekymmer då jag jämför med värken. Blir hemma ett par dagar till från jobbet sen ska jag väl kunna köra bil som vanligt.
Kram