Tid till eftertanke...

kommer som ett brev på posten när jag får ledigt. Det är inte förrän då som jag har tid att tänka på annat än jobb och att få vardagen att gå runt med allt vad det innebär. Just det här lovet känns väldigt långt (än är det ju inte slut), kan bero på det fantastiska vädret. Hittils har vi varit i Finland på besök hos Mickes släkt och det var första gången som jag lämnade bort båda hundarna i en vecka! Stort tack till Katarina med familj som kunde ställa upp och ta hand om våra juveler. Jag måste medge att det var grymt tomt utan att ha hundarna omkring sig, men som tur var kom det en grå katt förbi varje dag som vi matade och gav dricka (värmen i öst var =30gr). En dag kom det även besök av en vän till familjen och hennes barn och barnbarn i vagnen. Med sig hade de också en mellanspets (black and tan) som sprang lös till min stora glädje! När de kom in på gården gick alla fram till vagnen för att titta på bebisen...alla utom...jag...som satte mig ner hos hunden (det är nästan så man skäms) men så typiskt mig. Nåväl bebisen var också hur söt som helst.
När vi kom hem var det ett kärt återseende med hundarna och en stund senare kunde jag inte låta bli att åka förbi Njörvar som stod i hagen. Dagen efter red jag ut i skogen och jag kan inte låta bli att känna in och beundra allt levande i naturen med alla sinnen, ett fantastiskt samspel och så många djurupplevelser jag har varit med om när jag ridit ut. Samma sak händer när jag är i skogen med hundarna på långpromenad, jag är en sån som inte tycker så mycket om att gå där jag kan möta andra människor och deras hundar. Jag vill helst gå i naturen och vara en del av den i stillhet tillsammans med mina hundar, det har förekommit att jag kramat träd eller bara velat känna barken under mina händer....nej snart kommer dem med den vita tvångströjan, bäst att bli normal igen och rätta in sig i ledet! Nåja vad är väl en promenad i skogen...
Med ljus och värme/Annica