Sommarlovet här!

och värmen med den vill jag lova! Vilken hetta...men så härligt för alla som kan vara ute och bada eller bara ligga i hammocken och läsa en god bok.
Nu kan vi konstatera att "smekmånaden" är över för Njörvar för nu testar han oss var dag genom att snällt gå med ut ur hagen men väl utanför blir han fastvuxen! Får numera ha med mig ett spö när vi ska hämta honom och då går det fin fint (ja vem skulle inte röra på sig om det väntas spö...).
Han går riktigt fint både vid uteritt och att rida på volten även om han är måttligt road av att trampa runt på volten. I förrgår när jag red ut själv galopperandes på en bred traktorväg genom skogen tyckte jag att det var något märkligt framför oss på vänster sida av vägen. När jag kommit 20-30meter så såg jag att det var en älgko som stod helt stilla och stirrade på oss! Jag saktade in och skrittade lite sakta fram för att se om hon flyttade sig, men icke sa nicke, hon liksom Njörvar stod fastvuxen i marken. Var tvungen att ta en livlina och fick snabbt upp min mobil för att ringa en vän om råd. Vännen i detta fall blev min käre far som är jägare och som kan sina pricktavlors beteende. Han tyckte att jag skulle rida tillbaka en bit för att se om hon var på väg över vägen eller kanske väntade på sin kalv. Jag stod säkert runt 5 min och väntade medan bromsar stora som reaplan (nåja lite överdrivet kanske) tog tuggor av både mig och Njörvar. Tillslut bestämde jag mig för att vända och rida tillbaka igen då kon inte bahagade att flytta på sig.

Midsommarafton flöt på så fint. Min bror Niclas kom över och vi åt god mat hela dagen kändes det som...mat...mat..mat och dryck. Själv höll jag mig till alkoholfritt alternativ då sonen skulle på fest i Täljö så jag var chaufför och kände mig som en riktig vinnare på midsommardagens tidiga morgon!!!

I går var jag på klubben och tränade. Jag har ju tabbat mig vad gäller vittringen med Zäta då jag för ett par månader sedan lyckades få till en rejäl låsning på honom (hemma på baksidan) så att han inte ens ville gå ut till vittringen, han tyckte då att jag var allmänt äcklig och farlig så jag bröt (och bröt själv ihop) och har sen dess inte tränat. Igår bestämde jag mig för att ta upp träningen igen och bytte plats och begav mig till klubben. Friskt vågat startade jag med vittringen och stoppade in en pinne i armhålan som han sen "bara" fick hålla och klick, sen lade jag ut 15 pinnar med mellanrum och strödde ut godis mellan så att han kopplade på näsan när han kom dit, förnöjt kunde jag höra ljudet av en fullt påkopplad nos som letade och åt godis. Kanon tänkte jag, han kopplar i varje fall inte ihop något negativt ännu....efter det lattjade vi lite tillsammans och sen lade jag ihop alla pinnarna i en stor hög och lade min "svettpinne" framför och skickade honom OCH han går ut och nosar på "svettpinnen" och GRIPER den och kommer in! Thank god för det. Mer av vittringen vågade jag inte röra eller göra så vi tränade fjärren och inkallande med ställande samt sitt i grupp (fast då utan grupp) och en kort platsliggning. I kväll ska jag åka till klubben och träffa Annica och Prima och det ser jag fram emot.
Kram

Härliga dagar och snart...

...sommarlov!!!!
Kvällarna med Njörvar har verkligen flygit iväg. Om det är nånstans där jag lever i nuet utan tider och planering framåt så är det i stallet. Timmarna flyger iväg och jag har så roligt! Nu har Amanda varit ute på sin första skogsridtur och det gick jättebra. I dag var jag även och hämtade ut sadeln som jag beställt så imorgon blir det premiärtur i den.

Dagarna på jobbet går desto saktare och nu längtar jag verkligen efter sommarlov. Spelar ingen roll vilket väder det är bara det att inte ha någon väckarklocka som ringer på morgonen gör mig lycklig. Att stilla dricka mitt morgonkaffe utan att behöva åka hemifrån är en lyx i livet tycker jag. När man är ledig hinner man ju även med allt som man vill hinna med, nämligen hemmet, familj och vänner, hästen, hundarna och sist men inte minst sig själv!

Så snart kommer jag även dra igång Zätas träning inför 3:an, känns kul att träna när tid finns för då kommer oftast motivationen tillbaka. Har som sagt haft en svacka vad gäller hundträningen men hoppas nu kunna träna oftare.

Ha det så bra! Kram

Första ridturen

Igår kom vår häst. Vi hade sån tur att vi inte behövde hämta honom utan de förra ägarna skjutsade hem honom till oss. Det var en fantastisk känsla att öppna dörren till transporten och se Njörvar igen. Vi lastade ut och Amanda stod och höll honom medan vi skrev lite papper och sånt.
Njörvar får gå tillsammans med tre andra hästar i en hage en bit bort så vi tog en promenad dit och släppte in honom och det gick hur lugnt som helst, inga skrik, sparkar eller tjurigheter.
Vi stod i hagen och jag tänkte att det här är livet....solen lös, fåglarna kvittrade och Amanda och jag njöt av att se vår nya häst beta i hagen.
I dag kom hovslagaren då Njörvar var i stort behov av en verkning och nya skor. Det är helt otroligt vilken cool häst han är. Han går med vart man vill och står lugnt och stilla medan hästar och folk är runt omkring honom på sitt nya ställe. Vilket temperament!
Efter skoningen fick jag låna en sadel av Tina så att jag kunde rida ut (sadeln följde inte med hästköpet) och jag red ut 1,5 timme i skogen. Njörvar visade sig vara en härlig och stabil personlighet även vid uteritt själv, så pigg, lyhörd och snäll.
Vad jag inte visste däremot var att han var en "kändis" bland de personer som är ute på tävlingsbanorna. Flera i stallet kom fram och gratulerade till att få köpt en sån bra häst som Njörvar. De hade både hört talas och sett honom ute på banorna.
I morgon ska Amanda och jag åka till Hööks och handla sadel och div annat smått och gott sen blir det rida av igen....kram

Det där med egen häst...

...tog verkligen mer fart än jag nog själv trott. På torsdag kommer han nämligen hem till oss, vår Njörvar. En islandshäst som passar Amanda och mig perfekt!
Det har gått drygt 2 år sedan jag tog beslutet att överlåta min älskade Torino som jag fått av min pappa i examenspresent (!) 2004. Torino och jag hade många fina år tillsammans, men jag tror på att allt har en mening. Torino som för närvarande bor på Tyresö hos Maria har ett fantastiskt liv där. Hos oss var förhoppningen att vår dotter Amanda skulle kunna hjälpa till när hon blev äldre, men Torino passade inte Amanda (som var lite rädd och ung) och han var outbildad så hon tröttnade och slutade rida efter 4 år på ridskola. Nu ser läget annorlunda ut och islandshästar är nå´t som både hon och jag fastnat för. Jag började rida lektion och på den vägen är det.....nu har vi hittat en fantastisk läromästare som vi kan utvecklas tillsammans med och ha roligt. Han är bara så fin och snäll i ALL hantering och en fröjd att rida en sån utbildad häst som han är.
I dag vetr.besiktades han och gick igenom. Nu på torsdag kommer han hem till oss och ska stå på lappdals gård med ett gäng islänningar.

Jag har fallit till föga...

för att börja blogga igen, inte nu, men inom kort!
Kram