Alla hjärtans dag...

I dag är det alla hjärtans dag och exakt 15 år sen som min mamma dog. Jag kommer ihåg att jag flög upp till Sundsvall på kvällen den dagen 1995, gravid i 6:e månaden med vårt första barn Mathias i magen. Ett par timmar innan hade pappa ringt och sagt att de hört av sig från sjukhuset där mamma låg inne och sagt att de inte trodde att hon skulle överleva natten.
Knappt 1 vecka innan hade jag varit uppe hos mamma och pappa och hälsat på, hon var då hemma men var riktigt dålig så när jag skulle flyga hem åkte jag med henne på sin sista strålbehandling i Sundsvall, hela familjen var med, pappa, min bror och jag. Jag kom ihåg att hon var så törstig hela bilresan ner till sjukhuset. Hon drack läsk med sugrör och sa att det var så gott. Det sista jag sa till henne var att jag bara skulle ner till Åkersberga och fixa med lite papper så skulle jag komma upp igen snart. Hon svarade med att säga: Hej då gumman.
Detta var på fredagen och ett par dagar senare åkte hon in med ambulans till sjukhuset och hon kom aldrig därifrån. På den där flygresan till sjukhuset för 15 år sen delade flygvärdinnerna ut chokladhjärtan med rött omslagspapper. Jag minns att jag satt och höll en bild av mamma i den ena handen och hjärtat i den andra och tänkte att hon inte kunde dö nu hon hade ju inte träffat sitt barnbarn ännu. Pappa kom och hämtade mig på flygplatsen och vi hann fram till mamma innan hon dog. Jag pussade henne på pannan och sa att; jag är här nu. Det dröjde inte länge innan hon drog sitt sista andetag, det var som om hon hade väntat.
SÅ...alla hjärtans dag är en dag fylld av både glädje och sorg för mig.
Det är 15 år sen jag sist såg mamma och jag vet att inte tiden läker alla sår, men jag har lärt mig att leva med dem. Ta hand om varandra! Kram

Träningen på gång...

I kväll har jag varit på klubben och tränat med Annica. Vi träffades förra helgen också men innan det har vi faktiskt vilat oss iform! Ingen träning alls, bara promenader och mys i flera veckor. Men nu känns det otroligt roligt att vara igång igen. Lite träning till sen ska vi boka en tid och åka iväg och träna för Nancy om det finns tid nu när Chex (Nancys fina tik) har fått finfina valpar.
Jag tror på det där med att vila sig iform ibland (åtminstone känns det bättre i själen...) att lämna allt och komma tillbaka med energi, nytänk och lust! Det är där vi är nu, så j-a kul och sen veta att man har den bästa träningsäsongen framför sig! Sommar och höst. Det kan inte bli bättre.
Träningen i kväll gick över förväntan trots att jag gjorde misstaget att nöta vittringen tills jag hade sabbat den, men då slutade jag. Den började suveränt med 3 klockrena skick och så tänkte jag ; bara ett skick till och då kom han in med fel apport, jag blev irriterad (Zäta har alla känslospröt ute ALLTID) och han blev stressad och plockade in alla apporter fort utav bara fan! Ja ja jag gjorde nånting rätt i varje fall som kunde bryta där.
Fjärren gick jättebra och likaså inkallande med ställande. Sitt (dock inte i grupp) gick också bra 1 minut samt fria följet med alla stegförflyttningar.
Känns otroligt kul att vara på banan igen!!!