Inlärning av moment kan...

gå både bra och mindre bra! Det som är frustrerande ibland när det går mindre bra är att allt beror på mig, vilken sorts inlärningsmetod jag använder, hur och när jag belönar och med vad samt hur bra vi kommunicerar med varandra vilket enligt mig beror på hur bra vår relation är. Har man en bra relation är det dock lättare att bli "förlåten" för de misstag man gör och lättare att lära om. Hoppas det i alla fall...
Summa summarum är det onekligen ingen stor skillnad på om jag har en elev framför mig eller om jag har min hund. Allt hänger på att jag anpassar mig till den jag har framför mig och ser till att skapa goda inlärningsmiljöer för just den individen.
Nu till träningen som kommit igång lite efter alla sjukdomar här hemma. Har i dag varit hos Nancy Nilsson och tränat ett pass lydnad, hoppas kunna åka en gång till innan jul och sen kunna vara med på en inomhusträning med Anne i januari, det är ju egentligen ingen tidsbrist jag har att träna lydnad på eftersom det kan jag träna och underhålla här hemma på baksidan eller på min fotbollsplan, jag har kommit på att det mest är brist på ork och energi efter en dag på jobbet..hm hm..tål att tänkas på.
Nancy är en jättebra coach hon också, tydlig, rak och humor och duktig på att lära ut och så bjöd hon på sol!!! Tack Nancy för en härlig dag!
När jag kom hem var jag så inspirerad att jag ville träna vidare på sista skiftet "stå" i fjärren. Gick in i sovrummet och stängde dörren, tog fram klickern och godiset och började med att hålla godis framför för att få till en bra teknik i ligg och stå. Efter ett par gånger tog jag bort godiset och sa kommandot stå och han reser sig enligt fällknivstekniken och jag klickar och fram med belöningen och jublar, zäta jublade också! Nu kan man ju tänka sig att jag skulle vara så klok att jag slutade här...eller? Nej så klok var inte jag utan ville göra ett skifte till och då händer något som är så typiskt oss. Zäta ställer sig upp på kommandot men slänger fram ena tassen och stampar till på mitt knä för att jag har händerna framme på mitt knä och han är van att ha handen som target vid "give me five"(jag sitter framför honom) och där klickar jag!! GRATTIS Annica! Nu har du inte bara lyckats få till nysandet i fria följet utan även ett fotstamp i fjärren! Började snabbt klura och tänkte att jag flyttar mig längre bort från honom så att han inte når mig och kan stampa till. Sagt och gjort, ett skifte till och han ställer sig kastar sig fram samtidigt som han kastar fram ena tassen i luften innan jag hann hejda honom....hade man filmat detta hade man säkert kunnat se hur det riktigt ryker ur våra öron av ren frustation och tankeverksamhet. Snabbt tar jag ett kompostgaller och lägger på golvet mellan mig och Zäta för att hindra honom att komma fram och då skulle jag kunna belöna snabbt...trodde jag ja! Nej där sa kloka Zäta stopp "nu får du väl för f-n ge dig" till mig och då tänkte jag att det är nog bäst att pausa (äntligen gjorde jag något klokt). Kunde ju inte släppa det där heller så efter en ganska lång paus och analyserande av vad som gick fel och hur jag kan göra det bättre så försökte vi igen som vi gjorde från början med godis framför och mycket belöning för att få in tekniken och ett roligt samarbete igen och efter det gick det även att göra utan godis men då blev det en tass i luften (något hade han lärt sig där också...) och det brydde jag mig inte om i detta skede. Nu får vi backa helt och bara köra med godis i handen en tid framöver. Det blir ju liksom omöjligt att kasta sig fram till mig på 20 meter och stampa till sen på tävling eller vad tror ni?Ja som sagt man får det betende som man belönar för helt klart!

Bilar ska bara fungera!

Men det gör de inte alltid!
I början av november var det dags för oss att lämna in vår bil på fullservice, en liten nätt utgift på 6000 kr. Ungefär 1 vecka efter att servicen var klar startar inte bilen på morgonen när jag ska iväg. Den var helt död...fanns inte ens en tillstymmelse till att vilja starta. Det var bara att hoppa på cykeln med diverse väskor och kassar och cykla iväg. Efter mycket om och men köpte Micke ett nytt batteri och då fungerade bilen igen....men bara för en vecka sen dog den! J-a skit. Nu ska den in till verkstan så får de åtgärda felet.
Badrumsrenoveringen går väl sisådär, han är nämligen inte här så ofta, det ska härdas och torkas och hantverkarna väntar på varandra men i slutet på den här veckan ska det lilla badrummet på nedre plan vara klart sen börjar de med det stora badrummet på övre plan. Känns lite stressigt att veta att det kommer hantverkare kl 07.00 på morgonen, man vill ju gärna inte stå med kudden kvar i ansiktet när de kommer....
Nu till min lilla prins Nico. Enligt överrenskommelse med vetrinären ska vi låta honom gå på Metacam den tid han har kvar. Cortisonet har hjälpt hostan men inte så mycket smärtan i lederna, det hjälper men inte på långa vägar så mycket som Metacamet gör och jag vill ge honom en smärtfri tid den tid han har kvar. Han trampar igenom på både fram och bakben på höger sida så att det ser ut som om han går på hela bakhasen och en stor del av frambenet, mellanhanden orkar inte hålla hans kropp uppe längre. Cortisonet gjorde honom även till ett sjukligt matvrak...han var hungrig innan detta men nu!!!! Han hugger t.o.m om man ska ta bort honom när han sitter nedanför soffan och drägglar efter dotterns skinksmörgås och det känns inte heller rätt mot någon att han ska behöva vara så hungrig, det kan inte vara sunt och det hjälper definitivt inte hans leder att gå upp i vikt. Metacam får det bli resten av livet, det känns bra.
Zäta då...ja han har haft en lugn period med skogspromenader och lite träning inomhus, har även tränat metallapporten utomhus och det är full fart ut, bra grepp och full fart in. Ska ta tag i sista skiftet i fjärren men gör det inimhus. Vädret ute är inte det bästa att träna i men jag har en så bra grusplan en bit ifrån huset men den är inte belyst på kvällarna så det blir begränsningar där också, nåja det är ju ingen brådska, vi kan vila oss iform ett tag...han mår i alla fall bra och ligger just nu i soffan och snarkar.
Nu har jag i varje fall vaccinerat mig mot svininfluensan, brukar aldrig vaccinera mig annars men eftersom vi har konstaterade fall av influensan på skolan jag jobbar tyckte min läkare att med min bakgrund skulle det inte vara lämpligt att bli sjuk och inte blev jag dålig av vaccinet heller, men å andra sidan kanske det inte visar sig ännu....kram

Prima ballerina och lite träning

Äntligen är sjukstugan över för denna gång. Uppskattar verkligen att vara frisk, inte ens vädret kan göra mig deppig.

Har varit iväg till Anne och tränat helgen innan vi blev sjuka. Har varit så rädd för hur Zäta ska tycka att det är att metallapportera, men det visade sig att det gick helt ok. Har dock bara tränat inomhus än så länge. Anne tittade lite på alla stegförflyttningar men tyckte att de såg ok ut. Vidare fick jag tips på det tredje skiftet, stå i fjärren samt det nya momentet vittringen. Har börjat med att introducera en pinne så att han ska få hålla den fint i munnen men blev stel av skräck när jag hörde hur den fullkomligt blev till småflis i Zätas mun, hm....undrar om det ger mycket poängavdrag?

I dag har jag varit på en härlig skogspromenad med Annica och hennes juveler; Juni och Prima. Prima ställdes ut igår och blev BIR och BIS reserv med jättefin kritik och det roligaste av allt var att hon skötte sig exemplariskt gentemot alla två och fyrbenta varelser. Stort grattis än en gång, lägger ut två bilder på Prima, vacker som en dag....och ibland ser man små horn som växer ut....

I morgon är det arbete igen, ska bli roligt att träffa alla elever. I morgon börjar också renoveringen av våra badrum, det ska bli så skönt!

Kram

Sjukstuga på Ekbacksvägen..

Ja ha då har man varit sjuk i snart 5 dagar. Inte blev det någon resa till pappa och Anita heller. Amanda insjuknade och låg hela lovet med influensaliknande symptom. Eftersom hon fick jobbigt med andningen låg jag hos henne på nätterna och det dröjde inte många dagar förrän jag låg däckad med halsont, ledont och hosta. Jag hann i varje fall njuta av att följa med min vän Marita till ett stall där vi fick vara med och prova lite horsemanship i en korall. Helt fantastiskt att vara med om och påminner mycket om vallningen tycker jag, att man med sin kroppshållning med små små signaler kan styra och kommunicera med en stor häst eller en hund i vallningen är fantastiskt! Det vill jag göra fler gånger! Där hade de också mjölkkor och jag fick förfrågan om att testa Zäta på nöt...spännande. Har tyckt att det är läskigt med att valla nöt eftersom det är så stor skaderisk men de här korna är riktigt snälla och invallade så vi ska testa och se om Zäta över huvudtaget tycker att det går att valla dessa stora djur.

Nico ska nu byta foder för att se om urinstenarna kan gå bort av sig själv och så ska vi testa cortisonbehandling för hostan och också förhoppningsvis mot ledvärken. Stackare...han blev så dålig när jag slutade med Metacamet, inte förrän då förstod jag hur ont han måste ha det. Blev blockhalt och vinglig och stel igen. Nu hoppas vi att cortisonet ska hjälpa till även med det, annars får han gå tillbaka till Metacamet igen.

Fortsättning följer....kram kram