Så nu har jag jobbat 1 vecka på mitt nya jobb i Täby och det känns verkligen bra. Även om jag ibland känner mig totalt förvirrad och bara irrar runt utan att få någonting egentligen gjort. Trots att lokalerna inte är stora tar det tid och energi att lokalisera sig, att veta vart allt ligger någonstans, alla rutiner etc. Som tur är har jag ett härligt gäng kollegor runt mig och jättefina barn som mer än gärna hjälper till.
Just nu vill jag att snön ska försvinna så att min träning med Zäta kan komma igång mer. Han är definitivt ingen hund som tycker om kyla eller väta (skönt för mig...) även om han gladeligen vill tränas i snön ner till 5 minusgrader om han hålls igång. Blir det lägre temperaturer får han lätt kramper och hoppar på 3 ben. Vi har tränat lite apportering och det är inte vår starka sida men efter att ha vilat ett tag var han jättetaggad och hade ett bra grepp och ingång med apporten i mun, kul =))
I går åkte jag och Zäta ut till Tiina Nyberg och gick en promenad tillsammans med hennes nytillskott, en tervvalp nu 17 veckor som jag för tillfället tappat namnet på. Han var supersöt och Zäta och han gick verkligen bra ihop. Efter promenaden gick vi in en liten stund och fikade, hundarna lattjade runt lite innan de lade sig och kopplade av.
Efter en stund kom Tiinas katt Flörtis fram mot Zäta och ställde sig ett par meter ifrån och "pratade", Zäta fixerade blicken och hade nog hoppats på att Flörtis skulle gå därifrån, men hon kliver lugnt fram ett par steg till vilket får Zäta att vika av med blicken och låtsas som om han inte ser henne längre. Jag riktigt såg hur han blundade och hoppades på att när jag öppnar ögonen kommer hon att vara borta, fy vad det var obehagligt tyckte han. Flörtis bestämde sig då för att hans kind såg så där kramgosig ut så hon gick fram och skulle stryka sig mot honom när Zäta plötsligt fick nog och miniexploderade av rädsla och sprang runt min stol och satte sig bredvid mig och bad: Snälla ta bort den, jag dör annars!
Som tur var uppskattade inte katten heller Zätas minst sagt instabila beteende så hon gick vidare.....och Zäta pustade ut.
Åkte hem med ett leende och tänkte att fasiken vad roligt det är med hunderiet!!!!
