Vilken hund....

I helgen gick jag en långpromenad med Annica och fina Prima. Efter promenaden skulle jag klippa klorna på Prima. Båda Annicas hundar är så roliga eftersom de alltid "drar" ner Annica på vår baksida eftersom ingången till hundtrimmet är där, så lyckliga. Väl inne vet Prima exakt vad som gäller, vips så hoppar upp själv numera och installerat sig på trimbordet sittandes fint och väntar på att jag ska börja klippa för då kommer godsakerna fram.

Allt går som vanligt bra och Prima får hoppa ner efteråt. Men eftersom hon tycker så mycket om att klippa klorna (läs att få godis) så hoppar hon raskt upp igen och sätter sig varpå jag belönar henne med godis. När hon är på väg ner igen och Annica är på väg ut tar helt plötsligt Prima världens sats och hoppar upp på vår blombräda (!) som är vid fönstret på vägen ut. Nu är det så att brädan inte är mer än 20 cm bred och lös...och dessutom full av saker. Ett BRAK och en fantastisk syn då jag ser Annica fånga Prima i luften, saker som flyger och precis när Prima är nere på marken igen ser hon sin chans och hoppar raskt upp på trimbordet och sitter där helt stilla och fint för att få en belöning. Annica ja hon står nerböjd och plockar div blomkrukor och annat. Allt gick så fort och jag har sällan skrattat så mycket åt denna händelse. Jag tror säkert att vi skrattade i minuter medan Prima satt och undrade när godiset skulle komma! Vi konstaterade att Prima kommer nog att gå till historien på många sätt....det märks att hon är klickertränad och därmed en mycket kreativ och initiativrik hund. Fantastisk på många sätt. Ett minne för livet! Kram

Härliga dagar

Denna vecka har jag haft härliga dagar med barnen och alla fyrbenta vänner. I onsdags åkte jag ut till Karin för en promenad med våra vovvar. Vi har inte träffats på jättelänge så det var verkligen på tiden. Trots att det regnade på oss under hela promenaden var det jättekul och både Zäta och Yill hade lika skoj som vi tvåbenta hade. Kan konstatera att vissa människor får man energi av och det känns bra i hela kroppen när man träffas, Karin är en person som jag får energi av och bara mår bra av att träffa. Hoppas att även jag ger henne energi....

Efter promenaden fikade vi och sen bar det av hemåt med en förhoppning att det inte tar lika lång tid till nästa träff.

I dag skjutsade jag ner Amanda till sporthallen då hon skulle åka på innebandycup hela dagen. Efter det åkte jag iväg till stallet i det sagolikt vackra vädret, sol, vindstilla. Me like!

Jag red ut och hade Zäta med mig. Han var med ett par gånger när jag hade min förra häst Torino och jag kan konstatera att han inte glömt det, glädjen var STOR när han förstod att han skulle få följa med ut i skogen! Njörvar är en cool herre men hade inte mycket till övers för Zäta som gärna ville valla och stoppa honom emellanåt, men det var bara att säga åt zäta att gå framåt så gjorde han det, min fina kille! Kändes så bra att ha zäta med så det blir många fler tillfällen framöver.

Var i fängelseskogen häromdagen och gick med Zäta och på tillbakavägen kommer det två snauzrar (hur f-n stavas det..?) framfarande till oss, givetvis var det två hanar och jag förstod direkt att jag inte kunde göra mer än att fortsätta gå och vara lugn. Mycket stök och vrål kom från alla tre men det hände inget allvarligt som tur var. Jag inser att det inte spelar någon roll hur mycket koll och lydnad jag själv har på min hund, det kan sluta i katastrof ändå! Att folk inte är mer rädda om sina egna hundar än så....ja det är oroande.

Hittade ett gammalt kort på fina Torino sommaren 2006