söndag 18 juli 2010

Tid till eftertanke...


kommer som ett brev på posten när jag får ledigt. Det är inte förrän då som jag har tid att tänka på annat än jobb och att få vardagen att gå runt med allt vad det innebär. Just det här lovet känns väldigt långt (än är det ju inte slut), kan bero på det fantastiska vädret. Hittils har vi varit i Finland på besök hos Mickes släkt och det var första gången som jag lämnade bort båda hundarna i en vecka! Stort tack till Katarina med familj som kunde ställa upp och ta hand om våra juveler. Jag måste medge att det var grymt tomt utan att ha hundarna omkring sig, men som tur var kom det en grå katt förbi varje dag som vi matade och gav dricka (värmen i öst var =30gr). En dag kom det även besök av en vän till familjen och hennes barn och barnbarn i vagnen. Med sig hade de också en mellanspets (black and tan) som sprang lös till min stora glädje! När de kom in på gården gick alla fram till vagnen för att titta på bebisen...alla utom...jag...som satte mig ner hos hunden (det är nästan så man skäms) men så typiskt mig. Nåväl bebisen var också hur söt som helst.
När vi kom hem var det ett kärt återseende med hundarna och en stund senare kunde jag inte låta bli att åka förbi Njörvar som stod i hagen. Dagen efter red jag ut i skogen och jag kan inte låta bli att känna in och beundra allt levande i naturen med alla sinnen, ett fantastiskt samspel och så många djurupplevelser jag har varit med om när jag ridit ut. Samma sak händer när jag är i skogen med hundarna på långpromenad, jag är en sån som inte tycker så mycket om att gå där jag kan möta andra människor och deras hundar. Jag vill helst gå i naturen och vara en del av den i stillhet tillsammans med mina hundar, det har förekommit att jag kramat träd eller bara velat känna barken under mina händer....nej snart kommer dem med den vita tvångströjan, bäst att bli normal igen och rätta in sig i ledet! Nåja vad är väl en promenad i skogen...
Med ljus och värme/Annica

tisdag 6 juli 2010

Vallhundar...

är alltid bra att ha! Som i veckan när jag skulle åka upp till Njörvar för att sätta på han en flugmask står det tre fina stooora High land cattle kor en bit in vid grinden och stirrar på mig när jag ska gå in. Jag vet att de är snälla, men ändå känns det i maggropen när de står där med sina gigantiska horn och bara stirrar rakt igenom en...jag kollar om jag liksom kan stryka ut med staketet så jag snabbt skulle kunna gå utanför staketet om utifall de skulle attackera mig, tyckte inte det var någon bra idé och tillslut fick jag ett fnissanfall och fick säga åt mig själv att inte stå här och skrämma upp mig själv!!! Då kom jag på att i bilen satt ju min godkända vallhund, ja jag vet att han är godkänd på får, men jag tänkte att jag provar och ser om han förstår att han ska valla korna och om korna snällt flyttar sig för honom. Sagt och gjort öppnade jag bilen och skickade sakta in zäta mot korna och vips så vände sig korna om och gick åt andra hållet. De hade säkert flyttat sig för mig också (lätt och va kaxig i efterhand...)men det kändes så skönt att bara släppa ut hunden och låta han ta ett par steg mot dem och se att det funkade. Zäta var riktigt stolt och skulle mer än gärna vilja valla dem mera, men han följde med in och hämtade Njörvar och passade på att tjuvvalla lite på honom i stället...

Nu sitter fjärrdirigeringen riktigt bra tävlingsmässigt, sen kan ju alltid allt hända men det är en sån skön känsla när ett moment sitter riktigt bra. Har varit hos Nancy och hon gav mig ett par bra tips och som alltid åker man därifrån med ny inspiration och glädje. Tack Nancy! Jag har även fått förmånen att åka med Annica och Prima till Carro (finns på min länksida) och lägga spår. Blev glad då sist jag spårade med Zäta gick det inge bra, nu gick det bättre även om det var ett riktigt kort spår med 4 saker i spåret så är jag glad att han överhuvudtaget spårade.

Annica och jag åkte även ut och skulle titta på apelltävlingen på Täby/Danderyds BK men vi orkade inte vänta på att appell lydnaden skulle börja så vi åkte hem, men vi fick se lyd kl 1 och 2 och Annica och Prima passade på att träna lite inne på planen när den var tom.

Ha det så bra i värmen! Kram